onsdag 18 januari 2017

Dans bästa träningen!

Än en gång är det dags att lovsjunga dansen, när ytterligare vetenskapliga fördelar bevisats.
Dansa dig ung! utropar Vetenskapens Världs rubrik i förrgår och hänvisar till forskning från Magdeburguniversitetet i Tyskland. Anita Hökelmann som är professor i idrottsvetenskap delade in försökspersoner som var runt 70 år gamla, i två olika träningsgrupper. Försökspersonerna .

"Den ena gruppen fick ägna sig åt traditionella gymaktiviteter, med uppvärmning och olika typer av styrketräning, medan den andra gruppen istället fick dansträna. Båda grupperna tränade två långa kvällspass i veckan, i ett halvår.
– Dans är en speciell typ av träning som har effekter på hela kroppen, inklusive hjärnan, eftersom man behöver lära sig dansstegen. [Genomgående mina kursiveringar.] Man måste lyssna till musiken och översätta musikintrycken till rörelse. Det är den stora skillnaden mellan dansträning och mer traditionell träning, säger hon.
Efter ett halvår testades båda grupperna, och resultaten var tydliga: dansgruppen hade fått 15 procent starkare muskler än gymgruppen.
Detta kan bero på att dans i större utsträckning aktiverar öga/hand-koordination, balans och samverkan med en partner, som alltihop får hjärnan att börja arbeta mer.
---En hög grad av hjärnaktivitet håller de så kallade neuromuskulära synapserna friska och stärker bandet mellan muskler och nerver, vilket gör att musklerna håller sig starka. Muskler och nerver 'pratar' nämligen med varandra via de här synapserna.

Om nerverna slutar att kommunicera med musklerna, börjar musklerna att brytas ner, och då frigörs ämnen i blodet vilket gör att det alltså kan räcka med ett enkelt blodprov för att se hur musklerna mår.  I studien visade det sig att musklerna inte bara blev starkare – nervkopplingarna i musklerna förbättrades också med 16 procent.
– Vi vet att när vi blir äldre så förlorar vi muskelmassa. Det var lite förvånande att dans kunde vara så bra på att både bygga starka muskler och göra så att nervkopplingarna förstärktes. Vi håller nu på med andra studier där vi tittar på personer i 90-årsåldern som dansat i årtionden. Deras reflexer är fantastiska och deras muskelbindningar är oerhört imponerande, säger Marco Narici [som är en av forskarna bakom studien].  
Den som inte gillar att dansa kan välja en annan form av regelbunden motion, menarMarco Narici.
– Jag föreslår fysisk aktivitet som man tycker om och som man sedan kan utföra regelbundet. Dans, gång, eller cykling. Något som gör får hjärtat att jobba och som man tycker är roligt. Huvudsaken är att man utför någon typ av sådan här träning där man får röra sig mycket, så länge man inte sitter still. Det tror jag är viktigast, säger han."
Vetenskapens Värld undersöktes vilka mer knep man kan ta till för att försöka hålla sig ung och frisk länge. Bl a föreslogs att träna sig på att sätta sig ned och resa sig upp från golvet igen utan att använda händerna. Jag blev oerhört tacksam när jag upptäckte att jag fortfarande klarar det utan minsta problem, trots att jag inte kunnat träna sedan i november. Jag vet ju så väl att kondition och rörlighet är färskvaror i allra högsta grad, så det gör mig lättad!

måndag 16 januari 2017

Oxytocin bakom främlingsfientlighet?

Jag har skrivit mycket och positivt om signalsubstansen oxytocin genom åren men igår skrev Karin Bojs om en aspekt på det som en grupp holländska psykologer funnit och som presenterades i Science redan för sju år sedan, Nämligen att deltagare som fått en extra dos oxytocin givetvis blev mer samarbetsbenägna och självuppoffrande gentemot sina lagkamrater. Men samtidigt blev de också mer misstänksamma mot sina motståndare och måna om att försvara sig mot både verkliga och inbillade hot. I julas bekräftades det av en studie av Liran Samuni med medarbetare vid Max Planckinstitutet för evolutionär antropologi i Leipzig. De har studerat schimpanser (som vid sidan av den mer fredliga dvärgschimpansen Bononon  är vår närmaste evolutionära släkting) där de lever i nationalparken Taï i Elfenbenskusten.
Schimpans på bild lånad från bilderochfakta.se
Studien "publicerades i amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift PNAS.
De [forskarna] har systematiskt samlat urin från schimpanserna och mätt halten av oxytocin i samband med olika beteenden.. Något som verkligen höjde halten av oxytocin var våld och konflikter gentemot andra grupper av schimpanser. Den gemensamma kampen mot motståndare verkar svetsa samman gruppen [mina kursiveringar]mer effektivt än något annat." Otroligt nog men egentligen också helt logiskt. "En annan och fredligare metod för schimpanser att höja halterna av oxytocin och svetsa samman gruppen är att dela mat med varandra. Kanske den mänskliga motsvarigheten skulle vara middagsbjudningar" tillägger Bojs med en tydlig hänvisning till att bryta bröd med varann.

lördag 14 januari 2017

Satay jordnötssås

Jag hade knappt ätit kyckling sedan matförgiftningen 2011 och Majas mördarsalmonella något år tidigare. Jag tycker helt enkelt inte att kyckling är gott längre. Nu får jag bara (ibland) behålla fisk, näringsdryck och just kyckling (ibland). Jag har nu ledsnat på att bara äta kyckling med ris, gurkmeja och ingefära, som både är nyttigt och döljer kycklingsmaken, så testade med 
Sataysås dvs jordnötssås till, eftersom jag har jordnötssmör kvar och det jag fick behålla.
Så här gjorde jag den 2 port
Hetta upp
olja
i en panna och tillsätt
1 hackad shalottenlök 
(2 klyftor vitlök)
låt svettas till det blir genomskinligt men inte får färg. Blanda i 
1 dl kokosmjölk 
1 msk pressad ekologisk lime
liten hackad chili, 
1 msk soja 
1 1/2 dl vatten
och sjud under omrörning ca. 10- 15 min
(Om du vill ha såsen tunnare, blanda i mer vatten.)
Passar även bra till kokta grönsaker, fisk osv!

onsdag 11 januari 2017

MS-hopp och stamcellsoptimism

I april läste jag om nytt hopp för ms-sjuka i form av behandling med så kallad blodstamcellstransplantation, vilket gett mycket goda resultat. Det handlar om en transplantation som bör reserveras för aggressiv och skovvis*) [genomgående mina kursiveringar] förlöpande Multipel Skleros (MS). (MS uppträder i två skilda faser; en fas med skov och återhämtningsperioder och en annan fas med där funktionsstörningen är successivt tilltagande.
I vissa fall uppträder det sistnämnda från början [primärprogressiv MS])
En Autolog blodstamcellstransplantation sker med transplantation av patientens egna stamceller och kan medföra remission, dvs att kroniska symtom avtar och det används som rutinbehandling vid vissa maligna blodsjukdomar. Med immunhämmande läkemedel slås då det felprogrammerade immunsystemet som ger upphov till sjukdomen ut och därefter återtransplanteras patientens egna blodstamceller för att få immunsystemet att fungera. I Sverige används detta dock inte för patienter med MS,
Vid Allogen blodstamcellstransplantation transplanteras stamceller istället från en givare, vilket ansetts vara att föredra för att helt kunna utesluta att patientens egna återtransplanterade stamceller skulle vara fortsatt programmerade så att sjukdomen består. Det anses dock så riskabelt  att inte heller det använts för MS i Sverige, eftersom det i regel inte är en livshotande sjukdom.
bild lånad från www.svt.se/nyheter/vetenskap/
Multipel Skleros (MS) betraktats istället som en livslång obotlig sjukdom som dock leder till ökande funktionshinder och en för tidig död. På senare tid har dock drygt hundra MS-sjuka behandlats med just blodstamcellstransplantation med mycket goda resultat! Två tredjedelar av de behandlade lever idag helt normalt och utan MS-mediciner. Trots de goda resultaten är det dock fortfarande relativt få som får behandlingen, och de regionala skillnaderna är stora.
Hjärnan skadas [av att] MS är en så kallad autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar har missuppfattat sin uppgift och börjat bekämpa den egna hjärnan. "I första stadiet skadas det så kallade myelinet, som kan liknas vid nervbanornas isolering. [Myelin fungerar som ett skyddande lager längs nervcellernas långa axoner. Med hjälp av myelin fungerar nervsignalerna bättre och går snabbare.] När myelinet inte fungerar som det ska blir nervsignalerna svagare eftersom de läcker ut från nerverna. I ett allvarligare skede skadas nervbanorna så att inga impulser går fram. Gäller det till exempel nerver som kontrollerar benen förloras förmågan att gå.
*) Skov MS utvecklas i så kallade skov, funktionshinder som plötsligt inträder och som efter en tid går tillbaka. Vid aggressiv skovvis fortlöpande MS kommer skoven tätt och den sjuke upplever sig drabbas av allt allvarligare funktionsnedsättningar som också i allt större omfattning blir bestående. Det är denna typ av MS som framgångsrikt kan behandlas med blodstamcellstransplantation om behandlingen sätts in i ett tidigt skede.
Blodstamcellstransplantation går till så att benmärgen stimuleras att avge stamceller till blodet. Sedan silas blodet i en speciell maskin och stamcellerna avskiljs för att senare frysas.
Därefter får patienten en mycket kraftig cellgiftsbehandling så att hela immunförsvaret slås ut. Det här är en jobbig och farlig behandlingsfas eftersom patienten är extremt infektionskänslig under cirka en veckas tid. Hittills har ingen avlidit i Sverige, men risken måste vägas mot nyttan.
överläkare Joachim BurmanUppsala universitet
bild lånad från 
katalog.uu.se
Joachim Burman, överläkare vid neurologen, Akademiska sjukhuset i Uppsala, utvecklar sedan flera år metoden att använda blodstamcellstransplantation mot MS. Han menar att, precis som vid all annan medicinsk behandling, måste riskerna vägas mot nyttan.
– Nyckeln är att välja rätt patient. Väljer man en patient som har lindrig sjukdom då väger riskerna över och det är bättre att använda bromsmedicinering. Men väljer man en patient som har svår sjukdom och som har mycket att förlora, då har man mycket att vinna med behandlingen, säger Joachim Burman och fortsätter:
– I det läget väger riskerna mindre tungt än den vinst man kan göra. Äldre patienter, som haft MS länge och redan har etablerade funktionshinder, har förmodligen mindre nytta av behandlingen samtidigt som riskerna är större.

Eftersom det är det egna immunförsvaret som löper amok i kroppen, syftar behandlingen till att återställa immunförsvaret så att det upphör att skada hjärnan. Det görs i tre steg:
Först stimuleras benmärgen till att släppa ut stamceller i blodomloppet. Därefter passerar allt blod genom en maskin som kan avskilja stamcellerna som senare fryses in.
Sedan slås immunförsvaret  ut fullkomligt med hjälp av starka cellgifter. Patienten är under cirka en veckas tid helt utan immunförsvar. Det är en mycket farlig fas och patienten hålls strikt isolerad. Minsta infektion kan få allvarliga konsekvenser.
Slutligen får patienten tillbaka sina upptinade stamceller i en blodtransfusion. Stamcellerna söker sig tillbaka till immunförsvaret och börjar producera vita blodkroppar, alltså ett nytt immunförsvar.
Det nya immunförsvaret har glömt att det brukar attackera hjärnan. För två tredjedelar av patienterna upphör all MS-aktivitet. Sett till alla behandlade minskade skov-aktiviteten med 99 procent, detta enligt en artikel som publicerades i en vetenskaplig tidskrift 2014.
Stamceller som förstorats upp från ett mikroskop.
Foto: Tommy Svensson lånat från DN
Behandlingens effektivitet är väl dokumenterad och resultaten är betydligt bättre än de som uppnås med bromsmedicinering, ändå är stamcellstransplantation en kontroversiell behandlingsmetod när det gäller MS. Det beror på att det ännu inte har kunnat genomföras en vetenskaplig studie där patienter behandlade med blodstamcellstransplantation kan jämföras med en kontrollgrupp som fått traditionell behandling med bromsmediciner.  
– En sådan studie pågår och när vi har den i ryggen är det otvivelaktigt att metoden vilar på vetenskaplig grund, säger Joachim Burman.
---En av de vanligaste behandlingarna med bromsmedicin kostar drygt 200 000 kr per år. Om man insjuknar vid 30 så kan det handla om en 50-årig medicinering, alltså 10 miljoner per patient. Transplantationen kostar samhället en halv miljon eller strax däröver. Det är en engångssumma som oerhört snabbt tjänas in.
Men långt ifrån alla med lämplig sjukdomsbild erbjuds transplantation. Behandlingarna kan genomföras vid alla universitetssjukhus och de flesta har hittills genomförts vid Akademiska i UppsalaKarolinska i Solna och Skånes universitetssjukhus. Bara ett fåtal patienter har behandlats vid de övriga sjukhusen, så det gäller att bo rätt landsända.
Varje år insjuknar cirka ett tusen svenskar i MS, men endast trettio får behandlingen.
– Om vi når upp till hundra behandlingar årligen skulle jag vara nöjd. Men ser man till antalet som skulle ha nytta av behandlingen så är det ännu fler, säger Joachim Burman." Det är fantastiskt hur mycket positivt som forskas fram!
Här kan du läsa om Kajsa Sigvardsson som insjuknade 2010 i MS och såg mörkt på sin framtid. Hon är en av de 120 MS-sjuka som hittills behandlats med blodstamcellstransplantation. Nu, två år efter behandlingen, lever hon ett helt normalt liv. Kajsa säger att hon är frisk, men att hon formellt har sin MS-diagnos kvar.
ANTAL MS-PATIENTER SOM GENOMGÅTT BLODSTAMCELLSTRANSPLANTATION TILL OCH MED 2015.
Akademiska i Uppsala 56 Karolinska universitetssjukhuset 21 Skånes universitetssjukhus 17 Sahlgrenska universitetssjukhuset 8 Universitetssjukhuset Örebro 6 Universitetssjukhuset i Linköping 5 Norrlands universitetssjukhus 4 Källa Joachim Burman m. fl. läkare"
Alla stamcellsbehandlingar är dock inte lika fantastiska, utan kan stå patienterna dyrt. Främst när det handlar om vad som liknar rena skönhetsbehandlingar.
"Stamceller har blivit vår tids mirakelkur. På nätet är det lätt att hitta allt från skönhetsprodukter som ska föryngra huden till kliniker som injicerar stamceller i hjärnan eller ryggmärgen för att behandla sjukdomar som ALSMS och Parkinson.
– De försöker tjäna pengar på människors förväntningar på ett hett forskningsfält, oavsett om det handlar om ansiktskrämer eller botemedel mot autism, säger Timothy Caulfield, som leder en policygrupp för hälso- och forskningslagstiftning vid Albertauniversitetet i Edmonton i Kanada.
Att ta fram nya behandlingar är en långsam process. Timothy Caulfield menar att klinikernas verksamhet skadar hela forskningsfältet och gör arbetet svårare för seriösa forskare.
– Jag är övertygad om att stamceller kan ge effektiva behandlingar, men vi måste ha tålamod. Det är svårt att säga det när svårt sjuka vill bli botade nu, säger han." som DN skrev i juli 2015. Visst är det ett hett forskningsfält; redan 2011 skrev DN om alla förväntningar, som nu börjat infrias!

tisdag 10 januari 2017

Internet farligt för hjärnan+Zygmunt Baumans åsikt om det

Illustrerad Vetenskap publicerade häromdagen en artikel med titeln Hjärnan tvingar oss att kolla Facebook som berättar att:"hjärnskanningar visar att de konstanta tvångshandlingarna på nätet bryter ned din hjärna.
Här 3D-skannar jag en hjärna i keramik 2013, men
artikeln avser snarare skanning i magnetkamera
En stor undersökning [hittar tyvärr inte vilken eller var den utförts] bland över 11 000 europeiska tonåringar visade att 4,4 procent var beroende av internet
Missbruket visar sig genom att personen isolerar sig och lägger mindre tid på aktiviteter med vänner och familj.
Långvarig överkonsumtion av internet kan leda till bitvis nedbrytning av lillhjärnan, prefrontala cortex [frontalloben]Kompletterande motorisk cortex och den främre gördelvindlingen med konsekvenser för både psyke och arbetsförmåga.  
1) Prefrontala cortex 2) Kompletterande motorisk cortex
3) 
Främre gördelvindlingen 4) Lillhjärnan

bild lånad från Illustrerad Vetenskap

En del forskare menar att internetberoende är en variant av den psykiska åkomman OCD [tvångssyndrom], som ger tvångshandlingar som hjärnans nervceller inte kan kontrollera. Vanan kan dock brytas [genomgående mina kursiveringar]och det är kanske en fördel att skippa uppdateringarna på sociala medier. Kinesiska forskare har nämligen visat att långvarigt internetberoende kan orsaka skador på stora delar av hjärnan.  
Om du är beroende sociala medier skickar din hjärna automatiskt ut signaler om hur du ska agera. De här omedvetna handlingarna kallas även tvångshandlingar.
Zygmunt Bauman i sitt hem utanför Leeds i maj 2016.
Foto: Magnus Hallgren lånat ur DN

Den polske sociologen Zygmunt Bauman, som gick bort igår, sa när han var i Stockholm i våras att Facebook en ekokammare eller ett spegelrum där vi bara hör och ser oss själva.
Du kan se klippet här!

lördag 7 januari 2017

Fantastiska Pamela Andersson

I morse när jag såg Nyhetsmorgon fick jag en så fantastiskt glädjande nyhet att jag blev helt tagen: vi tittare fick följa med Pamela Andersson Alselind, vars kamp mot cancer jag skrev om här, på ett läkarbesök.
Hon berättade mer om sin hjärntumör och hur hennes träning hjälpt henne så fantastiskt att vi Nyhetsmorgon-tittare fick vara med när hon fick besked från sin läkare om att tumören mirakulöst nog har försvunnit nu! ❤
Det "omöjliga" går visst med envishet, positivist tänkande och framför allt den egna övertygelsen om och förväntan att det kan bli bättre!!! Här kan du se hela avsnittet.
Envist kämpande med pappa och Maja efter min krock
19931221. Är så tacksam för all deras hjälp och kärlek!
Jag hoppas verkligen att historien om hur Pamela Andersson Alselind lyckats sprider sig så att folk förstår hur viktigt det är att inte ge upp utan envist kämpa vidare även när det påstås se mörkt ut!

fredag 6 januari 2017

Rena konsekvenser

Samma dag som jag började Östersunds Konstskola,1 september 1995, började jag också äta serotonin. Det gjorde jag på försök eftersom de hjärnblödningar jag fick i krocken 931221 innebar hjärntrötthet eller mental fatigue som det kallas numer. Det innebar att jag blev helt utmattad av t ex en tressad situation eller för många intryck samtidigt. Det tillsammans med just konstnärskapet, som jag inledde på recept från min kloka doktor och neuropsykolog, fick sådan oväntat positiv effekt att jag redan på torsdagen första veckan mådde så mycket bättte än jag under de gångna 1 1/2 åren ens trott skulle vara möjligt. Jag är därför evinnerligt och evigt tacksam mot min doktor och neuropsykolog, son förordade det, fast jag själv kände mig väldigt skeptisk mot det.

Serotonin & dopamin är tekniskt sett de
enda två grejor som går att avnjuta

Redan efter 1 års medicinering försökte jag på läkarens inrådan att trappa ned medicinen men det fungerade inte alls. Försökte så i omgångar att trappa ned, men det gick inte alls. När jag avslutat också konsthögskolan efter 5 års studier med en masterexamen 2002 och flyttat tillbaka till Östersund hade min tidigare doktor flyttat. Hennes ersättare hjälpte mig dock och jag försökte ytterligare en gång att trappa ut serotonin men det gick inte alls. Doktorn sa då till mig att det är möjligt att jag till följd av mina skador alltid skulle behöva medicinera, så jag accepterade det rakt av. 

Så 2013 slutade medicinen helt sonika att verka så jag hamnade i en kris som varade i vad som känns som mer än ett år. Efter ett drygt halvår fick äntligen återkomma till Östersunds Rehabcentrum och träffa den doktor som då var överläkare där. Den tredje sedan jag låg inne där. Hon skrev ut medicin som även innehöll noradrenalin,  men jag kände aldrig att jag blev så bra som jag varit de åren under min konstutbildning, då jag även åt serotonin.
Det största problemet med noradrenalin är att det är ett stresshormon så det innebar att jag sedan jag började äta den medicinen inte kunnat läsa böcker eftersom jag sedan inte mindes vad jag precis läst utan tvingats läsa om samma text om och om igen. Har därför högar med böcker och National Geographic som jag inte kunnat läsa under dessa år.
I fjol började jag så för jag vet inte vilken gång i ordningen att trappa ned medicinen och i november var jag äntligen helt fri från mediciner, tack och lov! 
Då uppstod i o f s mina magproblem när det inte gått mer än en vecka, så därför vet jag egentligen inte hur det funkar för mig utan medicinerna.
Det jag främst lagt märke till är en gnagande känsla av misslyckande i magen. Den känner jag väl igen från tidigare i livet. Både ända från min barndom, ungdom och från i början av tjugoårsåldern. Jag antar att det helt enkelt är känslan av ett liv helt utan filter.

Samtliga bilder tagna i ett fruset Simrishamn idag.