måndag 19 augusti 2013

Stor konst kräver avhållsamhet eller tre älskare?

Igår var jag till Sommarhagen för att höra historikern och musiksociologen Henrik Karlsson berätta om sin biografi Omtyckt, omstridd, förtalad, förhatlig om Wilhelm Peterson Berger, som såväl tonsättare, kritiker och personlighet.
Kristen Snyder, flöjt och Lena Byström, fagott underhöll också med s musik på ett föredömligt sätt, även om det kändes lite konstigt att inte höra den spelad på piano.
P-B var en förvånansvärt snarstucken man som alltid tyckte att han hade rätt, men samtidigt förvånades han över att så många kritiserade honom. Han levde ensam och naturligtvis spekuleras det om eventuell homosexualitet, vilket jag personligen inte tror ett dugg på. Det finns ju människor som trivs med att leva asexuellt nu och det bör ha varit samma sak då.
P-B hänvisade själv gärna till Nietzsche, som han var väldigt influerad av. Nietzsche ansåg att en konstnär måste begränsa sin sexualitet för att kunna skapa stor konst.
– Min slutsats är att P-B övertog denna uppfattning, att han sannolikt aldrig hade någon enda sexuell relation, och därmed trodde sig leva för konsten på bästa sätt, säger Karlsson till ÖP.
Wilhelm Peterson Berger byggde Sommarhagen för
sitt modersarv, därav det vackra
 vägg ordspråket
Hugo Alfvén menade å andra sidan att för att vara en stor konstnär behövde han tre älskarinnor för att vara inspirerad. Personligen tror jag mer på hårt arbete än inspiration för professionella kulturutövare.

Läs mer om boken i ÖP!

Inga kommentarer: