lördag 12 september 2015

Vi kunde ha varit som dem...

Med tanke på den senaste veckans totala fokus på flyktingkrisen och att flyktingsmugglare kräver enorma summor för plats på knappt sjödugliga farkoster är jag bestört över att människor som t o m jobbar med flyktingar här i Sverige uppenbarligen tror att de allra fattigaste kunnat ta sig iväg från det helvete t ex Syrien innebär och ända hit.
Tänk efter lite; hur skulle någon som inte ens har mat för dagen kunna få fram det kapitalet? Givetvis måste de som är de största tydligen också vara de helt bortglömda offren i det här. Tyvärr! Tack och lov att Erik Helmersson till viss del också tar upp det i dagens DN!
13/9 förklarar och faktiskt också uppmärksammar Marcus Oscarsson i TV4 stackarna som är kvar i Syrien här!
Det här är den senaste bild jag hittar från Syrien
lånad från yallasouriya.wordpress.com och
naturligtvis helt utan kvinnor och barn,
som alltid är de allra fattigaste
Det är fantastiskt med all hjälp till flyktingarna men snälla medmänniskor, varför görs inget för de värst drabbade som inte ens tar sig därifrån? Jag antar att det till stor del beror på sd:s fokusering på att hjälpa på plats och att ingen vill riskera att tas för att stödja just sd. Det innebär en beröringsskräck som enbart drabbar dessa stackare än mer. Så snälla medmänniskor låt oss strunta totalt i sd i just detta fall så att de som mest behöver vår hjälp också verkligen får den!
bild av skadat barn efter gasattack utanför Damaskus i april
lånad lånad från Aftonbladet.se från amatörfilm
Jag blir totalt nedslagen av att någon som jobbat med flyktingar här i Sverige under hela sitt vuxna liv inte inser att de som lyckats komma hit faktiskt måste ses som de lyckligt lottade i detta och att hon själv knappast alls kan ha varit i kontakt med dessa olyckligt lottade. Om hon nu inte ens varit i fattiga länder bland fattiga människor, vill säga. Det har jag dock oerhört svårt att tänka mig att hon har. Faktum är att jag t o m anser att de som drunknat har kommit undan lindrigare än de som inte tar sig ifrån t ex Aleppo (helvetet på jorden enl Amnesty 5/5), utan får utstå alAssad-regimens och IS kemiska krigsföring ovanpå all bedrövelse. Personligen skulle jag i a f hellre vara död än sönderfrätt både inom och på utsidan av kroppen!
Bild från Aleppo lånad från /www.dn.se
Det kunde ha varit vi som flydde genom Europa, men det det kunde också ha varit vi som levde som någon av de fattigaste inom EU. Vi kunde också ha varit de som svälter och inte kan ta oss därifrån heller. Det kunde varit någon av oss som också skulle känna oss än mer svikna av våra beslutsfattare om vårt land skulle tvingas ta emot också flyktingar. De skulle ju därigenom även konkurrera med oss själva om de rikares välvilja. Det skulle egentligen räcka att verkligen lyssna på den här radiolänken från just Riga för att förstå att den möjligheten är större än vi själva säkert anar. Allt handlar ju om vilka erfarenheter vi har bakom oss och de förklaringar vi fått och tagit till oss. Lägg märke till att t o m parlamentsledamoten i reportaget berättar varför han inte tycker att nutidens flyktingvåg kan jämföras med när han själv var flykting i Tyskland i slutet av 1900-talet. På fullt allvar är det hans bild av verkligheten. Han skulle också kunnat vara vi, om vi delade hans erfarenheter, men det gör vi ju, tack och lov, inte.
Lettlands Frihetsmonument är från 1935 av Karlis
Zale
. Milda, som hon kallas, har stått här

mitt i Riga genom krig och ockupationer,
ofta med en mängd blommor vid foten.
Just Lettland brukar annars framhållas som det goda exemplet i EU när det handlar om att få ordning på ekonomin. Särskilt i jämförelse med Grekland. Vi måste dock vara medvetna om vad det inneburit av enorma försakanden för den lettiska befolkningen. Något som beskrevs oerhört bra av David Ljung här i februari. "Jag kan hålla med om att Lettlands krishantering möjligen skulle kunna beskrivas som en framgång:  – Å ena sidan har medborgarna betalat ett skyhögt pris. Depressionen blev ett tag avgrundsdjup. Den tillväxt som nu kommit igång startade från en väldigt låg nivå. Välfärden har delvis trasats sönder. Särskilt de svagaste i samhället har drabbats hårt.  [Min kursivering,] Arbetslösheten ligger alltjämt över 10 procent – trots att många letter sökt sig utomlands för att hitta arbete.  – Å andra sidan är landet faktiskt på väg att resa sig. Statsfinanserna är i ordning. Euromedlemskapet har säkrats – vilket inte minst har strategisk och symbolisk betydelse i förhållande till ett allt stökigare Ryssland. Ärren i samhället från krisåren håller så sakteliga på att läkas.  Så ok: låt oss säga att detta var rätt väg att gå. Då kommer vi till nästa fråga. Är jämförelsen med Grekland rimlig? ---  Det är här det brister. Jämförelsen mellan de båda länderna haltar nämligen betänkligt. Grekland och Lettland hade och har markant skilda förutsättningar." Utöver alla de skäl Ljung skriver om har Lettland under enormt lång tid varit ockuperat. Tyskland grundade Riga 1201 och det blev en hansestad 1282.  Vid reformationen på 1500-talet upplöstes den tyska ordensstaten och sedan följde Polen och Litauen som överhögheter, följt av bl a Sverige (vilket kallas "den goda tiden"...) till 1721. Då hamnade Lettland åter under Ryssland. Vid den Ryska revolutionen 1905 gjorde letterna uppror både mot tyskarna i landet och mot rysarna, men det slogs ner brutalt. Hela 1900-talet innebar så fortsatta ryska straff, avrättningar och förvisningar till Sibirien. Tyskland ockuperade igen 1915, varpå 20 % av befolkningen drevs på flyktLettlands samlade nationalistgrupper valde så ett provisoriskt nationellt råd, som 18 november 1918 (äntligen!) proklamerade Lettland självständigt. Det innebar däremot inte att varken tyskar eller ryssar erkände sig som slutgiltigt besegrade förrän 1920. Vid Freden i Riga, då Sovjetryssland också lovade att ”för evig tid” respektera den lettiska självständigheten... 1922 antog Lettland en demokratisk författning och lettiska frivilliga lyckades tillfälligt hejda Tysklands framryckning mot landet. Den största anledningen till att Lettland allierade sig med Tyskland i andra världskriget var för att det innebar att de var mot Ryssland. Vad som skedde efter andra världskriget vet väl alla och letterna är just därför vana vid att sträva på i underläge. Det är något som i radio-programmet beskrivs som att de är "vana vid att se sig själva som offer". Det anser jag är en "slapp" förklaring och skulle snarare vilja uttrycka det som att när de nu äntligen styr sitt eget land är de enormt motsträviga till "order uppifrån", som från EU i det här fallet. Jag kan tycka att just deras enastående förmåga att få ordning på sin ekonomi borde innebära att EU belönar dem genom att inte tvinga igenom sådant de är så emot. Särskilt när nu den grekiska krisen är så resurskrävande.
Om just det reportaget inte får dig att känna vinddraget från 1930-talets Tyskland (nej, jag har naturligtvis inte egna erfarenheter därifrån) så vet inte jag vad som kan göra det. Kanske kan just det som hände då påverka någon, så jag gör ett försök. Allt det som skedde då beskrivs av överlevaren från förintelsen Emerich Roth här (läs det!).
Som jag skrivit tidigare tycker jag att Angela Merkel, som ändå växt upp i DDR, inte inser vad det kommer att innebära inte bara för för flyktingarna själva, är skrämmande. Jag känner en iskall närvaro av de stämningar jag hört och läst mig till om under Tyskland på 1930-talet. Att Löfven inte fattar bättre förvånar mig inte. För att verkligen ha diskuterat med fattiga människor i samhällets utkant är något väldigt få gjort. Kanske tillhörde Merkel de privilegierade även i DDR? Hon har i a f knappast kommit kontakt med andra än just privilegierade sedan hon började sin maktklättring. Egentligen borde jag väl inte vara förvånad alls,.. 
Min oro grundar sig i att jag pratat med dessa väldigt fattiga människor på plats i tre olika världsdelar. Det är verkligen inga anekdoter, som min tidigare vän trodde. Det är däremot möten som ger dålig smak i munnen och ett fruktansvärt dåligt samvete över livets orättvisor. Om jag berättar anekdoter kan jag skriva om när jag blev bjuden på larver till lunch i Sydafrika eller fick för nära kontakt med en leopard i Indien, det har nämligen däremot en lustig underton.

Ytterligare skäl till att inte tvinga länder att ta emot flyktingar är hur illa det fungerar i t ex Ungern, vilket visades så tydligt i BBC  igår. Flyktingarna behandlas som djur står det bl a och till Aftonbladet säger idag Ahmed, 26, flykting från Bagdad att
– Det var värst i Ungern, polisen där var inte mänsklig. Vi är ju två killar och kunde springa ifrån dem, det var värre för barnfamiljerna, Läs det om du fortfarande känner dig osäker på mina slutsatser!

Inga kommentarer: