lördag 30 januari 2016

Forntida Hobbit-verktyg funna i Sulawesi

Amerikanska National Geographic skrev 13 januari om stenverktyg som funnits på den indonesiska ön Sulawesi och den afrtikeln kommer jag nu att översätta. Det har nämligen visat sig att verktygen kunnat dateras till hela 60 000 år innan de moderna människorna kom till ön. Forskarna är därför osäkra på vilka som tillverkad dem.  
De förbluffande konsthantverken visades onsdagen (6/1) innan i tidskriften Nature, och är troligen mellan 118 000 och 194 000 år gamla och vissa kan vara ännu äldre. 
Stenverktygen har skarp egg och grävdes fram ur en uråldrig flodslätt i sydöstra Sulawesi, nära dagens by Talepu. Vissa av dem har t o m tecken som skvallrar om att de hamrats till sin form. 
Dessa uråldriga sten konsthantverk hittades utspridda över ytan
bland grus i närheten av byn TalepuTyvärr kan inte forskarna
bestämma deras ålder eftersom de låg ovan mark. 
Foto; Erick Setiabudi Av Michael Greshko 
De bästa bevisen idag indikerar på att moderna Homo sapiens kom till grannöarna först för 50 000 år sedan, långt efter att de mystiska verktygsmakarna lämnade sina varor efter sig. Fynden tyder på att någon tidigare människotyp hade större lycka med att ta sig till de södra Stilla havs-öarna än en tidigare trott.  
“Det är en fantastisk upptäckt” säger paleoanthropologen [en antropolog som jobbar med forntida mänskor]  Russell Ciochon vid University of Iowa, som inte var inblandad i upptäckten. 
“Detta visar säkert att det fanns forntida människor som bodde i Sulawesi ... och det är ett spännande fynd.”  
Homo floresiensis på bild lånad från www.livescience.com
Gerrit van den Bergh vid University of Wollongong i Australien, som är studiens huvudförfattare, säger att verktygen troligen gjorts av Homo erectus (som jag nämnde 2013), en forntida hominin [mänsklig släkting] som levde på öar i närheten från åtminstone för 1,5 miljoner år sedan. Det är också möjligt att verktygsmakarna visar sig vara en ännu inte upptäckt släkting till Homo floresiensis, en kort hominin som (kallas hobbit och) fanns på Flores, precis till söder om Sulawesi, för mellan 18 000 och 95 000 år sedan, om inte ännu tidigare.  
Forskarna kan inte säkert säga vilken forntida hominin som tillverkat verktygen. 
Skärvorna—slöjdade av små trasiga kullerstenar från flodbäffen—de är nämligen inte nog speciella ör att peka ut någon speciell verktygsmakare.
Under mer än 2 miljoner år har många föremål av forntida människor tillverkats som verktyg med enkla metoder.  
Homo erectus och den bara meter-höga Homo floresiensis använde båda verktyg av olika storlekar.
Läs gärna resten av artikeln på engelska här!

fredag 29 januari 2016

Sufragetternas föregångsarbete

Nu vill jag tipsa om en fantastisk film nämligen Suffragette. Personligen känner jag en oerhörd tacksamhet gentemot kvinnorna i suffragetterna för allt deras långa, hårda arbete och deras personliga uppoffringar de tvingades till just för att se till att vi kvinnor nu har de rättigheter vi har. Hade det inte varit för deras kamp skulle vi kanske fortfarande inte ens ha haft rätten till våra egna kroppar som kvinnor.
bild lånad från womenandhistory-blog.tumblr.com/
I Sverige beslutades det om kvinnlig rösträtt efter både Norge och Danmark först 1919, så vid valet 1921 var det första gången svenska kvinnor uppgraderades till fullständiga medborgare i och med att de fick rösta vid valet till riksdagens andra kammare. Något vi kunnat följa i TV-serien Fröken Frimans Krig under julen.
Rörelsen för kvinnlig rösträtt bildades däremot redan 1897 av Millicent Fawcett och spreds över Storbritannien. Före det hade så kallade undantagsmänniskor, vilket var kvinnor som lyckats driva igenom reformer inom medicin, undervisning och inom vissa sociala områden. Emmeline Pankhurst bildade så 1903 Women’s Social and Political Union, som kom att kallas suffragetterna efter en artikel tidningen Daily Mail som myntade ett par år senare. Suffragette handlar om just den tidiga feministrörelsen, då de engagerade kvinnorna tvingades jobba i hemlighet för att inte arresteras och misshandlas av polisen. Här skildras de arbetande kvinnor som, precis som sydafrikanska ANC, inledde med fredliga protester. Suffragetterna. Först i november 1910 beslutade de sig för att börja använda våld, eftersom de efter en fredlig protest på Parliament Square blivit våldsamt slagna av polisen. Då började de att spränga postlådor och slå sönder skyltfönster. (Jfr gärna med ANC som gjorde detsamma efter polisens skott i Sharpesville i mars 1960.)
Det var alltså en väldigt våldsam kamp, som fick sin första martyr 4 juni 1913 när suffragetten Emily Wilding Davison kastade sig framför hovarna på kung George V:s häst under derbyt i Epsom och trampades ihjäl, något som debatterades häftigt. 
Det är egentligen konstigt att det här är en historia som för många varit helt okänd innan själva filmen Suffragette, som nu visas här i Sverige. Jag citerar därför lite ur Expressen: "Numera är Sverige internationellt känt som hemvist för många radikala feminister. Så var det inte i början av 1900-talet. Emmeline Pankhursts vilda tilltag sågs med högst oblida ögon av snälla rösträttsliberaler som Signe Bergman eller Ellen Hagen. Att hungerstrejka, slåss med polisen och spränga finansministerns sommarpalats i luften ansågs inte förenligt med det svenska politiska klimatet, som byggde på överläggningar och kompromisser.   
Våren 1902 fick i alla fall de svenska kvinnorna nog. Då bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som ett resultat av regeringens medvetet provocerande förslag våren 1902 att dubbla rösterna för vissa män. LKPR var redan från början en utpräglat borgerlig organisation, med kvinnor från de övre samhällsskikten som ledare. Bland suffragetterna fanns däremot många arbetarklasskvinnor, vilket kanske förklarar det hårda motstånd rörelsen mötte i det konservativa brittiska samhället, där skräcken för anarkister, kommunister och fenier, det vill säga irländska terrorister, var stor.  Med facit i hand kan vi ändå säga att suffragetterna lyckades bättre än sina svenska systrar. Storbritannien fick kvinnlig rösträtt 1918; Sverige först 1921 som det sista landet i Norden. [Alltså nästan en hel generation efter att arbetet för det börjat i England.] 
Ur Fröken Frimans Krig
Du kan se mer om Suffragette ur Kulturnyheterna här. Gå och se!


onsdag 27 januari 2016

Nestor

Tänk att jag blivit med nestor på äldre dagar!
Bild lånad från wikipedia.org
En äldre konstnär som bl a var med och startade Konstrundan har liksom tagit mig under sina vingar och hjälper mig genom att berätta en massa om den och om hur saker och ting brukar funka här, kommer med tips osv. Fantastisk trevligt!
Bild lånad från wikipedia
Nu behöver jag bara hitta mig en musa med! Helst välbyggd både fysiskt och mellan öronen.

tisdag 26 januari 2016

Terror för katter med gurkor!

Nu är jag äntligen inte ensam om min avsky för filmer med den kattortyr det innebär att skrämma dem med en gurka. Experten slår larm: Filmer med katter och gurkor är vidriga är en rubrik ur tidningen Land 21 januari.
bild från Land 
Så här uttrycker sig dr John Bradshaw, som är expert på kattens beteende vid University of Bristol  till National Geographic (också det faktiskt i november):
–De här filmerna är vidriga. De uppmuntrar folk att skrämma katter för att sedan skratta åt dem [genomgående mina kursiveringar].
"Enligt honom triggar det nya föremålet på golvet en stark överlevnadsstrategi hos katten. När nya, okända saker dyker upp där de inte brukar vara hoppar katten snabbt undan för att kunna bedöma ett eventuellt hot på avstånd.
--- Att just gurkorna utlöser en så kraftig reaktion kan bero på att formen påminner om en orm, något som katter instinktivt är rädda för.  För att göra saken värre utspelas filmerna på en plats som katter verkligen förknippar med trygghet och lugn. Att skrämma dem just vid matplatsen eller där de sover är alltså extra grymt.
John Bradshaw betonar att det inte bara är lite småelakt at skrämma en katt med vilje, det kan orsaka direkt skada.
–En katt som skräms på det här sättet kan hoppa in något och skada sig, till och med bryta ett ben. Känsliga katter kan också bli så rädda att stressen stannar kvar länge.

Alltså precis som jag skrev redan i november. Undrar vad han har att säga om att leka med laser, som jag slutade med, när jag upptäckte att min lilla gumma blev frustrerad av att aldrig kunna fånga det hon jagade. Jag gav då bort den.

video
r ovan kan du se mitt mänskliga gurkexperiment istället (fast det blev filmat på snedden). Visst hoppade han till en aning när han fick syn på den, fast han påstår att så inte är fallet?
den gurka jag använde i experimentet
"Vad var det jag sa", som min kära mor, skulle ha sagt eller Hate to Say I told you so som the Hives sjunger.

måndag 25 januari 2016

Immunterapi mot cancer

Nu ska jag berätta mer om hur Nano-medicin, som stärker kroppen eget immunförsvar förhoppningsvis ska kunna spränga bort cancer.
Alla bilder lånade ur Illustrerad Vetenskap
Det var Illustrerad Vetenskap som 8 januari  rapporterade om alla nya ämnen, som stärker just kroppens eget immunförsvar och som fått samlingsnamnet immunterapi. De "stärker patientens immunförsvar så att kroppen på egen hand kan eliminera tumörer. [Genomgående mina kursiveringar.] Redan nu har läkare botat patienter med bland annat cancer i blodet med de nya smarta behandlingsformerna – och i ett exempel försvann en centimeter stor tumör av melanom på några få veckor.
Immunterapi riktar sig, till skillnad mot cellgifter och strålning, inte mot cancercellerna. I stället stimulerar behandlingen immunförsvaret, så att kroppen på egen hand kan bekämpa cancercellerna. I teorin borde immunförsvaret kunna döda cancerceller utan hjälp, precis som det gör med fientliga bakterier och virus. Men cancerceller är mycket svårare att övervinna eftersom de försvarar sig mot angrepp av immunförsvaret på flera sätt. Immunterapi avväpnar cancercellerna så att kroppens soldater kan döda dem på ett effektivt sätt.
Kroppen lär sig att känna igen cancer. En av de mest använda formerna av immunterapi kallas T-cellterapi. T-celler är en viktig del av immunförsvaret och har många olika uppgifter, bland annat att känna igen och döda cancerceller. I T-cellterapin hittar läkarna de T-celler hos patienten som är bäst för att förstöra cancern, kopierar dessa till en armé på flera miljarder och spritar in dem i patienten. Den strategin har räddat många liv.
Långt framskriden cancer försvinner. 2013 testade Michal Besser från Tel Aviv University i Israel T-cellterapi på 57 patienter med avancerad melanom. Tre år senare var cancertumörerna markant mindre hos 40 procent av dem och hos nio procent försvann alla spår av cancern. Även cancer i tarmarna kan botas med T-cellterapi. Det visade kinesiska forskare från The Affiliated Hospital of Gui­yang Medical College under 2015. Två år efter behandlingen var 56 procent av patienterna fortfarande i livet medan bland dem i kontrollgruppen, som inte hade fått immunterapi, var det bara 18 procent som överlevde.
T-celler kan även få hjälp med så kallade monoklonala antikroppar som binder sig till ett visst ställa på T-cellernaAntikropparna fungerar som en skyddande beläggning på T-cellerna så att cancerceller inte kan försvaga dem. Många nya lovande former av immunterapi är på väg och gör att läkarna hoppas på att snart kunna slå tillbaka hårt och effektivt på alla slags cancertyper." Det händer mycket inom just cancerforskning nu m a o!


lördag 23 januari 2016

Största faran med demokrati

När jag gick i mellanstadiet innehöll min klass fler tjejer än killar, som du kan se på skolfotot av klass 4 B.
Jag står längst bak som den tredje från vänster. Vi var 18 tjejer
och bara 9 killar, de var alltså bara hälften så många som vi tjejer var
När det skulle vara omröstning till Lucia lärde jag mig att den största faran med demokrati är stor spridning mot samarbete. Killarna, som bara var hälften så många som oss tjejer kom nämligen överens om att alla rösta på samma person till Lucia innan omröstningen startade. Eftersom vi tjejer var så många fler än killarna brydde vi oss inte om det, utan röstade alla efter egen övertygelse. Jag vill t o m minnas att jag, som verkligen inte var den blonda Lucia-typen fick en röst just då. 
Du anar inte den fullkomliga fasa vi slogs av när det visade sig att den Lucia-kandidat alla killar röstat på var den som vann. Just en sådan situation är vad jag fasar för när det handlar om Donald Trumps presidentkandidatur. Fast majoriteten i USA ser honom som en överdriven person som bara sprider hat riskerar de att övervinnas av dem som ändå faktiskt kommer att rösta på honom. 


Citaten ovan kommer ur DN och är från statsvetaren Robert D Putnam som varit rådgivare till USAs senaste tre presidenter. Om de kloka sprider sina röster och de mindre kloka röstar på Trump så kommer de mindre kloka troligen att vinna. Tyvärr. Hoppas därför att de kloka amerikanerna kan enas och rösta på någon enda som slår Trump istället för att sprida ut rösterna så att han får majoriteten! Det är faran med demokratier.
Trump vill framställa sig som Superman
men Superman tycker att amerika ska vara
för alla raser, religioner och nationer...
Bild lånad från www.memecenter.com
Igår rapporterades det t o m att Trump retweetat ett inlägg från amerikanska nynazister:
               Bild lånad från twitter.com/realDonaldTrump

I Storbritannien diskuterar de att förbjuda Trump inresa dit pga hans uttalanden om muslimer och drottning Elisabeth har påståtts vilja ta tillbaka USA som koloni om han väljs till president, det senare stämmer dock inte.
Bild lånad från makeourvoiceheard.com
Winston Churchill sa en gång: Det har sagts demokrati är det värsta sättet att regera bortsett från alla andra som prövats. Min förklaring till varför det finns stora faror med just demokrati kanske  kan vara till nytta också för fler?

fredag 22 januari 2016

Tinderande tankar

I november satte jag igång ett äventyr, som jag lovat att berätta mer om. För mig, som t ex helt börjat om på olika ställen i världen där jag inte känt en själ närmare ett tiotal gånger, inte skräms av diskussioner och pratar med okända varje dag, innebär ett utmanande äventyr tydligen något annat än för andra har jag förstått. Jag registrerade mig därför på Tinder för att försöka hitta en Man i mitt liv. (Det var ju ett tag sedan jag hade det nu.) En kan väl lugnt säga att det bara gått så där. Det har varken lett till vare sig utmaningar eller något äventyr hittills. Detta trots att jag matchat med i princip alla jag själv gillat, dvs närmare tjugo. Av dem har jag chattat mer eller mindre frekvent med ungefär hälften, men när jag föreslagit att vi ska ses har det inte hänt så mycket mer. Än. En tog t o m bort matchningen så jag tycks vara alltför skrämmande att komma i närheten av.
hade maxantalet bilder av mig själv, men
det har försvunnit tre helt av sig själv
Jag har ingen som helst erfarenhet av nätdejting (eller kontaktannonser etc heller) eftersom jag dels inte haft tid och dels inte tyckt att det varit särskilt viktigt. För mig är det nämligen helt omöjligt att avgöra vad jag tycker om någon innan jag haft chansen att träffas. Sådana där eteriska ting som utstrålning, kroppsspråk och känslan runt någon har för mig oerhört mycket större betydelse än sådana ytliga saker som utseendet.

Jag har börjat tänka att de flesta bara verkar vara ute efter att flirta på avstånd. Eller så är det jag som upplevs som så skrämmande direkt att en inte ens törs utsätta sig för att ses...
Avslöjar ett koncentrat avmig själv
och vad jag söker
Jag har väldigt svårt att förstå dem som bara sätter ut sin bild och inte berättar minsta lilla om sig själva. Några sätter inte ens ut någon bild och då förstår jag verkligen inte hur de kan inbilla sig att få några matchningar. Alla dessa trycker jag bort direkt även om de är snygga.

En annan sak jag blir irriterad över och som hänt mig två ggr är att folk kollar Tinder långt hemifrån, vilket jag i o f s kan förstå av ren nyfikenhet. Men varför trycka ❤️ och gilla någon så långt borta? Som jag ser det måste det innebära att man tänker sig en framtid där sedan också. Jag tycker faktiskt att det annars är frågan om lurendrejeri av bedragare, eftersom jag inte tänker mig att flytta härifrån nu.
Tycker också att en del verkar ha oerhört dålig känsla för vad som kan tänkas locka andra. Om man t ex är en stor besserwisser är det inte så lockande att poängtera just den sidan av sig själv i presentationen. Jag skulle bli väldigt förvånad om han som skrev "jag har rest mer än du och träffat fler än du, så är det bara" får någon enda matchning.


Sedan har jag några stora frågor, som jag  även kontaktat supporten om, men ändå inte fått något tillfredsställande svar på. Dels har tre av mina bilder helt försvunnit och jag har inte på något som helst sätt kunnat ladda upp dem igen. Det problemet är "de medvetna om och det kommer att vara löst vid nästa uppdatering". 
Sedan handlar det om att jag har angett att maxavståndet till den jag söker om 80 km. Ändå har jag matchat med två på enormt mycket längre avstånd, eftersom jag inte var uppmärksam på avståndet förrän just det hänt. Detta fast de tydligen inte varit särskilt mycket närmre heller. (Jag har frågat.) Efter det har jag kollat det noga och funnit att mer än hälften av mina prospekts finns längre bort, men då trycker jag numer bara bort den. Jag kan dock omöjligt förstå hur det ens kan vara möjligt. Fattar någon av er det? Har även frågat supporten flera gånger om det utan att få något som helst svar.

Bild lånad från Kulturnytt igår morse

Igår var jag i a f på min första träff och det blev väldigt trevligt. Dessutom fick jag tillfälle att lobba för min hjärtefråga om hotade konstnärer, författare och journalister, så han kanske skriver en artikel om det i tidningen han jobbar på? Jag vill ju gärna att det uppmärksammas på så många ställen som möjligt och blev oerhört glad när jag igår morse hörde att det togs upp i Kulturnytt igår morse. Jag har en del andra förhoppningar också, men dem tar jag inte upp här.

torsdag 21 januari 2016

Kvinnosyn, kultur och tolkningsföreträden


Tjejer vill bara ha grundläggande mänskliga rättigheter
Bild lånad från pinterest.com
Något som (äntligen) kommit upp gällande rapporteringen om de massiva sexövergreppen är just det faktum att tjejer och kvinnor trakasseras av pojkar/män är något som är så vanligt att det inte ens tagits upp tidigare. Till saken hör att jag var oerhört tidigt utvecklad. Redan i andra klass blev jag kallad till skoldoktorn eftersom jag börjat få bröst och jag tror att jag fick min första mens två år senare, vid nio-tio års ålder, Jag känner dock inte alls igen många av de beskrivningar som funnits i media. Exempelvis Henry Aschers målande illustration av kulturen i Linköping ur ETC. nedan, står jag helt främmande inför.:
Henry Ascher ur ETC. Jag läser annars inte
ETC.  men Ascher, som skrivit detta, är bl a docent i
barnmedicin, forskare och med i Svenska barnläkar-
föreningens
 arbetsgrupp för flyktingbarn
. Han bör m a 

 ha bra koll på just detta. (Artikeln han hänvisar till är denna)
Tack och lov! Visst var det någon kille som skulle "känna efter", men efter att jag drämt in den störste och starkaste av dem i väggen med en dörr kanske andra gången det hände, så slapp jag det. Däremot inte helt. Jag chockerades när en vuxen busschaufför kramade om mig, helt oförberett när jag var kanske tolv, bara för att kunna smyga en hand runt ett av mina bröst. En örfil direkt fick honom dock från att i fortsättningen avhålla sig från det.

Jag har själv bott och pluggat i både USA och Sydafrika. Just Sydafrika tas ofta upp som exempel för ett land med hög kvinnofientlighet. Jag har även rest runt i och bott hemma hos folk och på barnhem i Indien, som är ytterligare ett land med många grova brott mot kvinnor. Det ger mig inget tolkningsföreträde men däremot har jag nog både andra och vidare perspektiv som de flesta andra saknar
Feminism den radikala idén att kvinnor är människor
Bild lånad från www.feministapparel.com
Fast jag inte utsatts själv inser jag att den kvinnofientliga kulturen även kan vara svensk, vilket tydligt visas av det Jenny Wetterstrand skriver, liksom vittnesmål från kvinnojourer och alla anmälningar med tveksamma domslut. Att den även är så utbredd i USA kom som lite av en annan obehaglig insikt. Att amerikansk manliga studenter våldtar kvinnliga sådana på t o m Harvard känns nog värst med tanke på att så många av samhällets blivande makthavare gått där. 
Visst  speglar den här uppräkningen nog främst vilka namn som är
populära för den aktuella åldersgruppen här. Om det varit min
 åldersgrupp skulle det säkert ha varit fler Tomas, Magnus och
Martin här. 
Bild lånad från nyheter24.se
Något annat som jag ser som underligt är att det inte alls uppmärksammats att radion idag berättade att polisen kritiserat mediehanteringen av We Are Sthlm. (om man inte vill upprätthålla bilden av Den Andre som förövare). "P3 Nyheter har gått igenom anmälningarna som kom in till polisen under festivalen We Are Sthlm i somras. Av 18 anmälningar är det nio som inte har någon känd gärningsman alls. Alltså hälften.  
Bara fyra misstänkta [genomgående mina kursiveringar] personer kan, av anmälningarna att döma, kopplas till Afghanistan.Trots det har det pratats om att det framförallt var ensamkommande afghanska killar som låg bakom sextrakasserierna.  
– När man tittar närmare på de här anmälningarna ser man att det inte ser så svartvitt ut som svensk media envist har pumpat ut, säger Varg Gyllander som är presschef på polisen i Stockholm." Det kan du höra här!
Bild lånad från sverigesradio.se
Att det i allmänhet hellre fokuseras på att många som begick övergreppen var flyktingar har (tyvärr) att göra med det mänskliga i att skylla just på De Andra. Just Den Andre är ett välkänt filosofiskt begrepp som myntades av ingen mindre än Simone de Beauvoir, för att definiera kvinnan, som motsats till Friedrich Hegels teori om ett subjektet som i mannen. 
Källkritik är något jag (också tidigare tagit upp att jag) anser är oerhört viktigt och här kan du kolla om källan till det du tänker dela är pålitlig och att det som rapporteras kunnat bekräftas. Dessutom har jag i just det här ärendet läst en hel del som jag annars är väldigt källkritisk mot bara för att veta hur "snacket går".
huvudledare från DN 12 januari
Där har jag kommit i kontakt med alla dessa nya rasistfemisnister som "bara bryr sig om våldsutsatta kvinnor när förövarna är andra än svenskar". De som hänvisar till stamstrukturer. Jag har varit allergisk mot beskrivningar av stamfolk sedan jag läste Katitzi och när jag pluggade i Johannesburg 2000 insåg jag varför, i och med dess grund i apartheidsamhället. Björn Wiman påpekar detsamma i DN (fast jag håller inte riktigt med om allt han tar upp där): "Därmed blir också paralleller till dagens debatt om 'systemkollaps' och 'nationens undergång' skönjbara – senast i en grov artikel i Svenska Dagbladet som beskrev den gångna veckans uppdagade sexuella övergrepp mot kvinnor som ett hot från lägre stående stamkulturer mot en mer högtstående västerländsk stadscivilisation. Tanken att 'rädda det svenska folket' mot hotande degeneration har alltid utgjort den mörka undersidan av den svenska självuppfattningen om välfärdsstatens unika förträfflighet."
Hjärnorna inom sd verkar helt sakna frontallob, som utvecklades
sist och där t ex medkänsla och slutledningsförmåga finns.
Det handlar inte om att de har otur när de tänkersom
vissa menar. Det är totalt frågan om oskicklighet med tanke-
förmågan. En sådan som lätt uppstår av för lite övning!
Många har en tydlig koppling till sd:s åsikter och jag vill inte på något sätt vara förminskande, men om man betänker att sd annars hänvisar till kvinnor på sättet som Joel Ankar gör ovan så förstår man hur djupt deras omtanke om kvinnor finns.
"När du pratar repeterar du bara vad du redan vet
Men när du lyssnar kan du lära dig något nytt"
Kloke Dalai Lama på bild lånad från pinterest.com
Se gärna härliga Kiki Nilsénius "svar till alla er som kommer med goda råd till oss kvinnor, om precis allt.' 'Klä dig respektabelt, men dölj då inte allt, jag vill kunna fantisera till din kvinnliga gestalt' 'Om du kallar det förtryck, då blir jag sur, och hänvisar till en mycket hemskare kultur'. till oss kvinnor, om precis allt. 'Klä dig respektabelt, men dölj då inte allt, jag vill kunna fantisera till din kvinnliga gestalt' 'Om du kallar det förtryck, då blir jag sur, och hänvisar till en mycket hemskare kultur'".

En annan sak är den skrämmande framtidsvision amerikanska professorn Valerie M Hudson (som är professor och ansvarig för Program on Women, Peace and Security vid Texas A&M University i amerikanska Texas har även är medförfattare till the Hillary Doctrine) har om de problem Europa står inför pga det mansöverskott som blivit av alla flyktingar som kommit till särskilt Sverige. Det tog hon även upp i en artikel publicerad i GP 19 januari.. hon skriver där bl a "Obalanserna i könsfördelningen i Sverige är inte ett nytt fenomen utan började långt före 2015, framförallt beroende på migrationen. 1995 var till exempel könsfördelningen 97,7 män per 100 kvinnor, 2014 hade andelen män ökat till 99,7. 1995 var könsfördelningen bland 15-19-åringar i Sverige relativt normal och låg på 105,0 men uppgick år 2014 till 106,8 och hade då övergått till att klassificeras som onormalt många pojkar i förhållande till flickor. Den extremt stora migrationen till Sverige 2015, där 71 procent var av manligt kön [genomgående mina kursiveringar], har ökat dessa obalanser i könsfördelningen.--- Frågan kvarstår därför; är den abnorma dominansen av unga män ett problem för Sverige? Jag vill påstå att den är det, av flera skäl. Det första skälet är att samhällen med ett överskott av män tenderar att utveckla fler våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor
Abnorma skillnader i könsfördelning är definitivt inte den enda orsaken till ökad brottslighet, men forskningen visar att en ökning av antalet män i förhållande till kvinnor kan kopplas till ökningen i antalet brott. Unga vuxna män utför fler brott än någon annan kategori i samhället, och marginaliserade män känner ett än större utanförskap när det dessutom råder ett underskott av kvinnor i deras åldersgrupp. Detta gäller även när den ojämna könsfördelningen inte beror på migration, som i till exempel Kina och Indien. Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd, och Göteborg är inte obekant med konsekvenserna av dessa gängbildningar. Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen We are Sthlm 2015 påminner oss om. --- Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, har till och med formulerat en explicit feministisk utrikespolitik. Men kan Sverige verkligen kalla sin nuvarande migrationspolitik för feministisk? Hur är det möjligt att Sverige, ett av de erkänt mest feministiska länderna i världen, inte verkar bry sig om så kraftiga förändringar i könsfördelningen? Jämlikhet mellan könen undermineras av en sådan obalans, eller som antropologen Barbara Miller så övertygande har sagt; en normal könsfördelning är för det allmännas bästa och något som staten har ett ansvar att värna. Att Sverige skulle hamna i ett läge med världens skevaste könsfördelning bland unga vuxna skulle rätt och slätt vara en tragedi. Är det inte på tiden att Sverige öppet debatterar den här frågan? " Hjälp!

tisdag 19 januari 2016

Odling 2016 i jorden

Igår satte jag igång årets odlingssäsong efter att ha hämtat upp mitt lilla drivhus från förrådet. Där fick det stå under bara en dryg månad medan det var julprytt i köksfönstret.
Jag satte frön för förodling av chilli och snöklockor. De senare skulle jag också ha kunnat sätta direkt i rabatten i höstas, men eftersom jag gärna vill ha några också här inne så gjorde jag inte det. Egentligen satte jag ju igång odlandet för säsongen redan när jag satte vitlöken före jul men då var det ju fortfarande 2015. Nu blir det inte bara grönare, utan också ljusare och blommigare framöver!

måndag 18 januari 2016

De massiva sexövergreppen förvånande egentligen?

Nu blir det mycket seriöst här, för det är så mycket vidrigt som kommit upp till ytan den senaste tiden. Jag blir oerhört berörd av det som rapporterats om gällande en massa män som begår sexövergrepp. Särskilt de som skett på We Are Sthlm. Jag har ju säkert  trängts på 1000-tals konserter, med publik från ett dussintal upp mot flera tusen, under främst 1980-90-talen, och ALLTID känt mig totalt trygg. Jag har trängts och nästan slagits, så det har blivit några blåmärken och blåtiror vid de (många) tillfällen jag kämpat mig längst fram till kravallstaketen, men det har alltid varit kul och oskyldigt och jag har inte en enda gång utsatts för någotvidrigt ens på festivaler eller i "skumma stadsdelar" utomlands.
Bild från en konsert med dansande vänner precis vid scenen
(eftersom jag är fotograf är jag inte med men det var skratt och kul!)
Visst har jag känt mig hotad och osäker vid flera tillfällen när jag varit helt ensam någonstans okänt för mig runt om i världen, men aldrig i samband med musik. När jag t ex bodde i Johannesburg 2000 rörde jag mig aldrig utanför murarna hemma eller på universitetet efter mörkrets inbrott, utan tog alltid taxi. De här rapporterna gör mig så förskräckt och ledsen, framför allt för att det inte uppmärksammats i media
När jag har tagit in all tänkbar fakta från olika håll, processar den i min hjärna med mina egna erfarenheter av tusentals konserter och från fyra världsdelar är det här vad jag kommer fram till och jag  kan inte annat än fråga:
Varför, offras på så sätt, nu unga tjejer i Sverige för att framställa bilden av ett bedrägligt lugn? Om jag skulle ha varit utsatt för något liknande skulle jag kontakta all massmedia som skulle behövas med vittnesmål, gärna uppbackade också från mina vänner, men då kommer jag från en liten stad och har känt människor inom media sedan jag var ett litet barn.
Så här skildras skandalen från We Are Sthlm utomlands:

Det är hemskt, särskilt med tanke på det oerhörda förtroende exempelvis sydafrikaner på fullt allvar sagt till mig att "ni svenskar slåss eller grälar väl aldrig, utan diskuterar och kompromissar er till det bästa?". De visade en enorm beundran för svenskar i största allmänhet och för vårt "mönstersamhälle", som de uttryckligen sa. Den bilden har verkligen fått sig rejäla törnar av t ex reportaget ovan...

Jag har försökt läsa (höra och se) det mesta jag kommit över och störs oerhört av att frågan genast kidnappas av rasister och deras förenklade förklaringar. Jag försöker att se bortom de resonemangen och väga in mina egna erfarenheter från runt om i världen när jag sammanfattar läget, vilket inneburit att jag även läst just dem.

Riktigt bra serie, som jag inte vet vem som gjort,
men hittade hos KIT
Någon som verkligen imponerar på mig med sin debattartikel i DN är Jenny Westerstrand, som forskar på mäns våld mot kvinnor vid juridiska institutionen Uppsala universitet. Hon sätter där fingret på precis det som oroar också mig: "Våldet sägs vara typiskt för män från vissa etniska grupper och rasistiska rörelser vädrar morgonluft, inte minst sedan polisen valde att tiga om händelserna till en början. Nu har uppgifter om liknande angrepp i Sverige kommit fram. Också i de fallen har polisen undvikit att rapportera om det inträffade. Rädsla att spela Sverigedemokraterna i händerna, angavs som skäl. [Genomgående mina kursiveringar och feta stil.] 
Att starka reaktioner följer på händelserna i Köln, eller liknande händelser i Sverige, är utmärkt. Likaså att det reageras på om polisen inte berättar om det brottsläge den möter. Men för att reaktionerna ska leda framåt måste vi bli varse hur vi i Sverige brukar tala om våld. Kanske är det för att detta samtal är så kringskuret och fyllt av påbud som polisen inte vet vad den ska säga, eller kanske inte tycker det är viktigt att berätta?"
Jenny Westerstrand på bild från DN
Westerstrand torde vara en av de svenskar som är mest insatta i just dessa frågor med tanke på att hon redan 2001 var koordinator i den nationella omfångsstudien [jag antar att det hänvisar till en nationell studie av vilket omfång misshandel hari Sverige, men hittar inga belägg] Slagen dam.
Hon menar att "Det svenska sättet att tala om våld i media och politik präglas av fragmentering. Med det menar jag att våldstyper, våldsarenor, gärningsmän och utsatta separeras från varandra och diskuteras separat. Likaså skils 'det riktiga' våldet från och ställs mot vad som sägs vara 'det lilla'; till exempel ställs tafsanden och hotfullheter mot våldtäkter och misshandel.
Ett utslag av denna fragmentering är den skarpa gräns som dras mellan våld i nära relation – som anses drabba kvinnor och utövas i hemmet – och våld i det offentliga, vilket anses vara en fråga om mäns våldsutsatthet. Indelningen är så skarp att 'mäns våld mot kvinnor' i princip är utbytbart mot begreppet 'våld i nära relation' i det offentliga samtalet.  Den som exempelvis försöker ta reda på hur många kvinnor som mördas i Sverige per år får snabbt problem. Siffran som ständigt återges är de mellan 13 och 17 kvinnor som faller offer för partnervåld. Att lika många kvinnor mördas av personer (oftast män) som de inte haft en relation med – som Lisa Holm och Ida Johansson i somras – anses oväsentligt i statistiken. Ett annat exempel är att dåvarande jämställdhetsminister Nyamko Sabuni drev på för att Europarådets konvention om våld mot kvinnor, den så kallade  Istanbul-konventionen, bara skulle omfatta våld i nära relationer (tack och lov protesterade tillräckligt många andra länder mot inskränkningen). [Det ser jag som särskilt upprörande eftersom det skulle ha inneburit att enbart  'det lilla' våldet, som inte anses lika farligt eftersom det är i nära relationer.]  I denna anda har också kriminologins företrädare under år ägnat sig åt att förklara kvinnors oro och rädsla för att vistas ute om kvällar eller på ödsliga platser som överdriven. 'Hemmet är den farligaste platsen'.  
Claire McCaskill är demokratisk senator för Missouri i USA
---/ Bilden bekräftas av de stora nordiska undersökningar om kvinnors våldsutsatthet som genomfördes under 00-talet. I den norska studien uppgav omkring varannan kvinna att hon utsatts för våld av en man utanför en nära relation. I den svenska uppgav var fjärde kvinna att hon utsatts för sexuellt våld av en man hon inte var eller hade varit ihop med. Den offentliga arenan är inte fri från mäns våld mot kvinnor som samtalet velat göra gällande.
I Danmark, landet med den högsta siffran angående kvinnors utsatthet för våld i det offentliga rummet, hade man en kreativ förklaring på varför landet låg i topp: Eftersom Danmark är ett så jämställt land vistas kvinnor så mycket ute, skrev rapportförfattarna. Då blir följden också en hög våldsutsatthet.
De danska piruetterna illustrerar hur de nordiska länderna med sin relativa jämställdhet vill osynliggöra mäns våld eller till och med koppla det till en egen förträfflighet på området. Då passar den svenska relationsdiskursen runt våldet bra eftersom våldet knyts till den enskilde mannens problematik eller kvinnans benägenhet att välja fel partner. När hemmet är den farligaste platsen kan vi välja ett annat hem. När kvinnor angrips i det offentliga framstår det som något nytt och främmande.
Från DN där Johan Hilton bl a fortsätter meningen ovan: "till misstro,
kostnader, faror. Till vikten av att visa tolerans för rasister. Till våldtäkter
och gängbildning och oföränderliga värderingar som inte stämmer överens
med vår hembys.  På så sätt har vår nästa allt mer börjat te sig som ett
diffust hot
, [genomgående mina kursiveringar] någon vars själva existens

hotar att urholka vår välfärd, vår sekularism, vår plats i bygemenskapen.
--- börjar jag känna en malande oro över att många snart kommer att
vika sig för grupptrycket och påstå att man gör det".
Den upprördhet som nu märks kring angreppen i Stockholm och Köln skorrar därför och dessvärre falskt mot hur samtalet om våld sett ut tidigare. Jag tänker på reaktionerna på studien Slagen dam och dess ambition att fånga den typ av erfarenheter som tjejer och kvinnor utsattes för på festivalen i Stockholm och på torget i Köln. I studien ställde vi frågan om kvinnorna som deltog hade erfarenheter av att någon man, 'tagit på dig sexuellt mot din vilja','t ex kramad, kysst, fasthållen'. Vi mötte en störtflod av hån och förakt i medierna – skulle detta vara våld?
Att denna typ av våldserfarenhet var utbredd bland kvinnorna väckte inte ilska och oro över läget i landet. Tvärtom gjorde det att studien underkändes som kunskapskälla. Varför inte fråga dem som verkligen vet vad våld är in på bara skinnet: de filippinska sexslavarna, skrev en stor tidnings ledarskribent.
Jag vet inte hur många filippinska sexslavar som befann sig på torget i Köln eller på festivalen i StockholmÄndå måste vi väl inse att de gärningar som enligt rapporterna begåtts där utgör sexuellt våld! [Tugga i dig det, Ivar Arpi!]

Perfekt illustration av manschauvinism av
för mig okänd skapare lånad från Tumblr.com

När mäns våld mot kvinnor utanför relationer och i det offentliga rummet är så pass utbrett som det är i Norden innebär det att det offentliga rummet bär en könad prägel av kvinnors utsatthet, också här. Det är det samhället som möter dem som flyr hit och vad mera är, det är det samhället som ska hantera mäns angrepp mot kvinnors deltagande i det offentliga livet. Ska vi klara det måste verktygen vara skarpa. Jag menar att det svenska sättet att fragmentera våld är ett hinder för en bra analys.
Vi kan inte isolera frågan om majoritetsmäns våld mot kvinnor till en fråga om 'våld i nära relationer', mena att kvinnor ska 'tåla lite' på den offentliga arenan så länge det inte är sexslaveri eller tills det är 'rätt' gärningsman bakom handlingen. Vi måste se det fysiska och sexuella våldet och hotelserna där de utövas och att 'det lilla' sitter ihop med och bildar förutsättningar för 'det grova'. Vi borde kort sagt anlägga ett sammanhållet perspektiv på våld.
Då kan händelser där grupper av män tar sig groteska rättigheter över kvinnor i offentligheten bli starten för en uppgörelse med chauvinism. Inte ett sätt att ge den skjuts i riktning mot egna etniska preferenser." Jag är ledsen att jag citerar nästan hela debattartikeln, men den fick mig att få syn på sådant jag inte ens tänkt på tidigare och jag tycker att det är något alla bör ta till sig innan de slänger ur sig ogrundade åsikter om orsakerna till dessa sexövergrepp som inte alls är så ovanliga som alla menar (bara för att inte vi själva eller någon oss närstående drabbats av det, tack och lov).
Daniel Poohl ur Expo
Det är alltså, efter vad jag kan förstå av  debattartikeln och vad jag presenterar nedan, inte rasism utan vanlig hederlig manschauvinism alla dessa massövergrepp handlar om! Jag kan förstå att människor blir förvirrade med tanke på hur många olika åsikter som redovisas som ren fakta i det här. OK, jag går vidare med att fältarbetarnas vittnesmål om att Stockholms-övergreppen inte alls var hemliga. Jag citerar "Vi som arbetade på festivalen pratade också om de övergrepp som skedde på varje utsättningsmöte vi hade innan konserterna drog igång. Vi pratade om olika strategier och hur vi ska agera. Hur vi kan förebygga och hur vi kan ge stöd till utsatta.--- Att ingen tidning skrev om detta redan i somras trodde jag (sorgligt nog) berodde på att det var för vanligt. Att det inte hade nyhetsvärde. Att det inte prioriterades. [Tyvärr är jag benägen om att hålla med om den bedömningen eftersom det, konstigt nog, sällan uppmärksammas när andra grupper än medelålders vita män är offer] Som det sällan gör… Inte att polisen mörkade. Det känns så orimligt. Det. Var. Inte. Hemligt.  Anledningen sägs nu dessutom vara att övergreppen begåtts av ensamkommande flyktingbarn. Det gör det hela än mer orimligt, för det är helt enkelt inte sant. [Mina kursiveringar] Det är möjligt att det var så till viss del, det vet jag inte. Men jag VET att det inte uteslutande var så. Jag vet det för att jag var där. Jag pratade med flera utsatta tjejer. Jag fick polisens efterlysningar med flera olika signalement. Den gemensamma nämnaren var inte 'flyktingungdomar företrädesvis från Afghanistan.' som polisen citeras i DN. Det var inte etnicitet, ålder, hudfärg eller klädstil. Den gemensamma nämnaren var kön. Både på de som begick övergreppen och de som utsattes. Att försöka koppla sexuella övergrepp till etnicitet är felaktigt, orättvist och farligt."
ur fältarbetarens vittnesmål
Fortsätter med nästa tvistefråga, som faktiskt också togs upp ovan av fältarbetarnas vittnesmål, Olika replikskiften på SVTopinion om hurudvida det främst var flyktingungdomar företrädesvis från Afghanistan med vidrig kvinnosyn, eller om det var som fältarbetarna menar, de och andra svenska män, vilket faktiskt även de utsatta utsatta tjejerna påpekat. Jag kan inte säga säkert eftersom jag inte var där, men känner att de vittnesmålen måste innehålla mer sanning än de som bara sprutar åsikter ur sig. Också Ann Heberlein påpekar i sin omdebatterade artikel: Rasist är 2000-talets mest missbrukade ord. Något som gjorde den inflytelserike långfilmskonsulenten Baker Karimkränkt att han twittrade att hon borde medicineras, något som får mig att ifrågasätta hans egen mentala hälsa. Åtminstone tyder de kommentarerna på ett väldigt dåligt omdöme, som jag verkligen hoppas inte också påverkar hans arbete,
bild lånad från nyheteridag.se
På det hela taget är jag övertygad om att vi måste sluta skylla på den enda eller den andra gruppen och istället hjälpas åt, kvinnor och män, svenskar och nyanlända. För det är ju som engelske skådespelaren Patrick Stewart menar: De som kan göra mest för att förändra situationen för många kvinnor är faktiskt män. Det är i deras händer slutet på våldet mot kvinnor (såväl som barn, djur och andra män) ligger.
Jag orkar faktiskt inte ens ta upp den skrämmande framtidsvision amerikanska professorn Valerie M Hudson (som även är medförfattare till the Hillary Doctrine) har om de problem Europa står inför pga det mansöverskott som blir av alla flyktingar som kommit till särskilt Sverige, utan det får jag återkomma till.