torsdag 30 juni 2016

Hur zebrafinkar lär sig sitt sångspråk

Så oerhört häftigt vad Vetenskapens Värld skrev härom dagen! Nog för att jag visste att kråkfåglar är häftigt intelligenta men zebrafinkar har jag inte ens haft en tanke på. Det här är helt makalöst.
22 juni publicerades forskning från Okinawa Insitute of Science and Technology som visar att zebrafinkar som unga lär sig sjunga genom att lyssna på sin pappas sång.
Forskarna har kunnat visa vilka nervceller som är aktiverade i hjärnan hos zebrafinken, när de lär sig att härma fågelpappans sång. Lite på samma sätt som barn enkelt lär sig tala genom att helt enkelt lyssna på föräldrarna innan vi ens har några minnen så att ljuden och orden gör djupa avtryck i våra minnen från första början. Det finns t o m språkliga teorier, Sapir-Whorf hypotesen, om att vi inte uppfattar saker och ting innan vi har en benämning på dem, som jag skrev om här. Som vi alla vet är det mycket svårare att lära sig språk vid äldre ålder och det tar lång tid att verkligen tala ett nytt språk flytande.
Bild av zebrafinkar lånad från www.oist.jp/
–Vårt resultat kan vara ett steg närmare att förstå hur hjärnan tillägnar sig minnen och formas under ett tidigt utvecklingsstadium, det vi kallar den kritiska perioden, säger Shin Yanagihara, som är en av forskarna bakom studien.
Forskarna tittade på hur minnen som processar ljudinformation aktiveras för att kunna lära sig mer om hur sången utvecklas hos zebrafinkungarna medan de lyssnade på sin pappas sång.  De fann att bara vissa selektiva [utvalda] nervceller svarade på pappans sång medan andra nervceller svarade på all annan typ av fågelsång. De fåglar som inte fått sångträning av pappan saknade helt de selektiva nervcellerna. Just den upptäckten hoppas forskarna ska kunna ge ledtrådar till var det tidiga ljudminnet sitter.
–Vi tror att de här selektiva nervcellerna representerar minnet av just pappans sång och att inlärningen av pappans sång under den kritiska perioden ändrar neurala kretsar för att passa det här minnet, säger Yanagihara i studien
Se gärna en film om pappafinkens sång ovan!

Under den kritiska perioden är hjärnan flexibel och kan lättare anpassa sig, säger Johan Lind, etolog vid Stockholm universitet till Vetenskapens Värld. för att vid inlärning måste något självklart förändras i hjärnan.
 –Sånginlärning har kartlagts genom noggranna studier under många decennier. Det handlar om arv, ett slags mall som gör att bara den egna artens sång registreras och det handlar om miljö, andras sång. Det krävs också ytterligare inlärning, att själv sångträna och matcha sin egen sång mot minnet av förälderns sång.
Där har vi de 10 000 timmarnas slit med träning igen!

söndag 26 juni 2016

100-års kalas

Ungefär 200 personer slöt upp och precis lagom tills det började
sken solen. Precis enligt min beställning!

Det är inte ofta det bjuds på 100-årskalas men just idag firade Norra Koloniområdet i Simrishamn sitt sekellånga jubileum.
Bleckblåset i Simrishamns Musikkår brassade på bra. Jag berömde
deras arrangemang och blev genast tillfrågad om jag spelade. När
jag berättade att jag spelat tvärflöjt visade det sig att deras flöjtist
är gravid och snart behöver avlösning, så jag lämnade mitt kort
Det är alltså precis 100 år sedan koloniområdet skapades för att folk skulle kunna odla mat och slippa svälta när första världskriget rasade. Jubileet inleddes med att Simrishamns Musikkår underhöll med gamla fina melodier i härliga arrangemang.
ordförande Karl-Arne Åhlin kommer också från Brunflo
och köpte sitt hus där av min mor. Han och frun flyttade
hit ett halvår efter mig. Världen är liten!
Koloniområdets ordförande Karl-Arne Åhlin berättade om kolonirörelsens historia och alla fördelar med odlande. Jag tillade att det visat sig finnas antidepressiva mikrober i jorden så att odlande dessutom kan vara ett alternativ till antidepressiv medicin.
Maja menar dock att just Sakura inte är det bästa
valet på en så liten tomt då det blir så stort väldigt
snabbt. Jag tänker dock på min egen lilla sådan
Efter ytterligare musikunderhållning planterade Karl-Arne gemensamt med självaste kommundirektören  Diana Olsson ett jubileumsträd i trädgården utanför Klubbstugan, en Sakura!

Det var så dags för Lena Alebo att livaktigt berätta sina barndomsminnen från koloniområdet liksom roliga anekdoter om äldre tiders hattanter och att fattigkvarteren kallades schalettstaden då kvinnorna där bar just schalett. till skillnad från de fina hattanterna.
Visst ser jubileums- Sakuran väldigt mycket ut
som min lilla och alltså inte bör växa så mtcket?
Jubileumsprogrammet fortsatte på Henry Maynes Paviljong som renoverats fantastiskt. Där visas en fotoutställning från dessa 100 år och Karin Hansson visade och berättade om vilka förbättringar som skett på tomten och tankarna bakom planteringarna där.
Trängsel! Eftersom jag opererades för mindre än två veckor
sedan var det inte helt lyckat att inte kunna ta sig till
toaletterna på 1 h, men i övrigt var det ett fantastiskt firande.
Där vid Paviljongen bjöds också på korv med bröd och dryck och över hela koloniområdet sträckte sig även tipsrundan Gissa fröet.

Det har också givits ut en bok om detta sekel i koloniområdet, som finns att köpa här i Simrishamn.


Så härligt att vara del av något med en så lång och viktig historia som  Norra Koloniområdet har!

Jag besökte också den mysigaste kolonistugan jag någonsin sett. Så välplanerad att den upplevs som 3 RoK fast den bara är ett rum i flera avdelningar. Den är max dubbelt så stor som min (det är en dubbellott så då stugan får vara max 10% av marken blir det så). Fantastisk med pärlspont och så ljus och vacker!
Allt utplockat för att kunna måla väggar och tak
Gretero är dock fortfarande mitt alldeles egna paradis som Maja och jag håller på att fixa nu. Så här långt har vi tagit bort furuhyllor mm och målat väggarna och det kommer bli riktigt bra (om än inte lika fantastiskt dom den).

lördag 25 juni 2016

Fornnordisk symbolism?

Den här midsommarhelgen har verkligen lämnat en hel del övrigt att önska för min del. Jag har, trots det otraditionellt fantastiska midsommarvädret mått uruselt, både till följd av operationen och dessutom Hjärnvärk ovanpå det.
Dessa bilder fick mig dock att dra på munnen apropå just midsommar och Ales stenar:
Det fick mig också att tänka på att jag ända sedan första gången jag såg hur livmodern ser ut tyckt att den påminner en hel del om något särskilt. Eller vad tycker ni?

Bild av livmodern lånad från www.1177.se

Men några kvinnliga fruktbarhetssymboler har det aldrig talats om, eller hur?
Fortsatt trevlig helg nu!

tisdag 21 juni 2016

Glutenfri dillstuvad potatis

Här är ett suveränt gott recept på dillstuvad potatis som även är glutenfri och lika snabb och enkel som vanlig sådan.

4 port
Smält
2 msk smält smör
och tillsätt
ca 1 dl mjölk
i en kastrull med tjock botten. Vispa ned
2 msk maizena 
och vispa tills det inte finns några klumpar kvar.  Häll på ytterligare
2 dl mjölk 
2 dl grädde 
och koka upp under omrörning, tillsätt
dill efter smak
salt & vitpeppar
låt puttra någon minut så att det tjocknar. Häll ned
800 g kokt tärnad potatis 
och vänd försiktigt runt tills såsen blandats med potatisen.
Smaka av med mer dill, salt och peppar.

Avnjut med t ex gravad lax!

lördag 18 juni 2016

Fascinerande operation utförd

I tisdags morse var det dags för min efterlängtade operationMAS i Malmö. Jag hade en fantastisk kirurg, som tydligen opererar patienter i hela södra Sverige. Sköterskorna var också duktiga och alla var fantastiskt omtänksamma och berättade hela tiden vad de höll på med!
Eftersom det inte finns några nerver i tjocktarmen behövde jag inte ens lokalbedövning, men denna gång tackade jag ja till lugnande. Ångrade efteråt att jag inte gjorde det inför koloskopin, eftersom det sägs att allt känns så skönt med morfin. Jag har nog ett skönt liv ändå, för kände ingen skillnad med det i systemet direkt!
Kirurgens handflata är nog större än min men han
nämnde att den stora tumören nog var ca 6 cm 
Efter ungefär två timmar fick jag krysta ut den stora tumören. Den var stor som kirurgens handflata och den andra bara ca 1/4 så stor, men inte undra på att jag haft "lite problematiskt". Efter operationen fick jag bara dricka klara drycker, liksom ett halvt dygn före den. Det måste ju s a s få läka ihop lite efter operationen, innan det kommer processad mat neddimpande för vidarebefordran... Verkligen spännande att följa själva operationen på bildskärmen. Skalpell används tydligen främst för att skära genom huden. I själva kroppen opererar kirurgen med en eldslåga, som uppstår från elektricitet, vilken även stillar blodflödet. Det gör det dock oerhört viktigt att jag som patient jordas, för att inte utsättas för stötar och själv bli elektrisk med spretig frisyr. Fascinerande som bara den!

Jag vet inte vilken dimension tjocktarmen normalt har men när jag var i Ystad för koloskopi lärde den manlige sköterskan (som blev så distraherad av min sexiga uppenbarelse i landstingskläderna att han glömde ta bort stasen innan han tog bort kanylen ur min arm så blod sprutade) att den ser ut "precis som en Toblerone". Då visste han inte ens hur mycket jag gillar just det, utan antar att han refererade till att den är veckig!
Det känns rent ut sagt skitskönt att operationen nu är gjord. När jag sökte för mina problem i Östersund för ca 3 år sedan fick jag bara lämna avföringsprover, som givetvis inte visade på något. Det innebar att mina problem avfördes och lades åt sidan.
Jag är fortfarande vidrigt trött men en fördel med det är att jag inte blir rastlös över att jag nu inte får lyfta tungt (träna) på i a f en vecka!

fredag 17 juni 2016

Karta över språket i hjärnan

På valborgsmässoafton skrev DNs nätupplaga om den Första detaljerade kartan visar språket i vår hjärna så gissa vem som exalterat följde den istället för att titta på brasa. Både språk och hjärnor är ju s a s nästan lika viktigt som luften jag andas.
"En semantisk [språkvetenskaplig] karta över hjärnbarken. Färgerna
 representerar olika kategorier av ord. De vita linjerna visar gränserna
för kända regioner i hjärnan. Grön visar ord som är kopplade till syn
och känsel, som röd, randig, tyg, fingrar. Röd visar sociala begrepp,
som barn, fru, make, familj, kusin. Foto: Alexander Huth Från www.dn.se"
Så här är det tydligen: "Vi sorterar ord i olika kategorier, och använder en mycket större del av båda hjärnhalvorna än vi trott när vi lyssnar på någon som talar. [Genomgående mina kursiveringar] Det visar den första detaljerade kartan över språket i hjärnbarken.
The Moth är en amerikansk podd där människor berättar sanna och självupplevda historier. Podden har mer fler än 70 000 prenumeranter och laddas ned över en miljon gånger varje månad. Nu har den också hjälpt till att lära oss helt nya saker om hur hjärnan hanterar ord [varför det är så viktigt att alltid använda rätt ord kan du läsa om här] och språk. Sju personer fick lyssna på programmen i flera timmar medan forskare från Berkeleyuniversitetet i Kalifornien studerades deras hjärnor.
– The Moth ordnar tävlingar mellan historieberättare, och det är bara vinnarna som kommer med i podden, så det är alltid intressanta och spännande historier. Detta var verkligen ett superroligt experiment att göra, säger neurologen Alexander Huth.
Han och hans medarbetare använde en magnetkamera som kan registrera mycket snabba förändringar. Sedan kopplade de ihop ord och begrepp i berättelserna med de delar av hjärnan som reagerade.
– Tidigare har forskare bara undersökt hur hjärnan reagerar på vissa konkreta substantiv som djur, verktyg och liknande. Vi ville utvidga det till alla ord som vi använder dagligen, säger Alexander Huth.
Forskarna fick fram en mycket detaljerad karta över hur språket är organiserat i hjärnan. Resultaten publiceras i [den] veckans nummer av tidskriften Nature, och kartan finns också tillgänglig på nätet för alla som vill undersöka den närmare.
Kartan bjöd på flera överraskningar. Hittills har vi trott att det framför allt är vänster hjärnhalva som är ansvarig för språket, men Alexander Huth och hans medarbetare såg att mycket större delar av båda sidorna av hjärnbarken var aktiva. Dessutom använder hjärnan många olika kategorier att sortera in orden i, som uttryck som har att göra med människor, visuella begrepp som färger och former, siffror, platser och liknande.
– Det var förvånande att uppdelningen var så utförlig. Det finns många små områden, och en hel del duplicering. Det är inte bara ett område som handlar om människor utan flera, säger Alexander Huth.  
Hur hjärnan organiserade språket var även förvånansvärt lika hos alla försökspersonerna. Undersökningen visar också vilka ord hjärnan gör mest skillnad på. Sociala begrepp och känslointryck, och hur saker ser ut och känns skiljer sig mest från uttryck om tid och plats. 
 – Ord som handlar om människor är de allra viktigaste. Märkligt nog har det inte studerats så mycket tidigare, säger Alexander Huth.  
 Per Östberg, docent i logopedi vid Karolinska institutet i Stockholm, är imponerad av studien" och uttalar sig i artikeln som du kan läsa här.  Han vill gärna undersöka om kartan kan användas till att se hur hjärnskador kan påverka språket. [Vilket jag tycker vore fantastiskt.] 
 – Före hjärnoperationer där kirurgen måste avlägsna en del av hjärnan kan vi kanske förutsäga vilka språkstörningar patienten kan få. Men hjärnan är mycket flexibel, och när delar av den slås ut kan andra ta över, säger han." [Läs mer om neuroplasticitet här!]  
Se gärna filmen om Kartan över språket nedan!:
"Fakta. Kartan över språket Sju personer med engelska som modersmål fick lyssna på historier från podden The Moth i flera timmar medan forskare vid universitetet i Berkeley i Kalifornien mätte hur deras hjärnor reagerade [enligt vad en magnetkamera visade]. Kartan över hur försökspersonernas hjärnor organiserar språket finns tillgänglig för alla att utforska på här. Programmet kräver en snabb och modern webbläsare för att fungera. Källa: Nature, University of California, Berkeley." Är det inte helt otroligt häftigt?!

torsdag 16 juni 2016

Rabarbercheesecake med vit choklad

Nu har jag skaffat ytterligare en rabarberplanta till kolonin, en jordgubbsrabarber, som jag planterat bredvid den andra. Därför följer nu ytterligare ett recept på en av mina favoritingredienser så här års. Det är ett recept av Leila som jag bearbetat.
 
Rabarber cheesecake med vit choklad
jag började med att koka
7 ½ dl skivad skalad rabarber 
2 dl råsocker 
1 urskrapad vaniljstång   
i c:a 20 min tills rabarbern var mjuk och rörde om försiktigt. Under tiden gjorde jag
satte jag ugnen på 200° och mixade
300 g digestivekex 
150 g rumsvarmt smör
Tryckte ut kexbottnen i en springform med löstagbar kant och lät bottnen fortsätta hela vägen upp till kanten. Förgräddade så kexbottnen i 175° i mitten av ugnen under cirka 10 minuter.
Tog ut bottnen och sänkte temperaturen till 150°.

Vispade
400 g färkost 
1 vaniljstång (endast fröna) 
krämigt.
Vispade ner
3/4 dl råsocker 
2/4 dl maizena 
Rör försiktigt ner ett av
3 ekologiska ägg 
i taget och rör ned
3/4 dl vispgrädde 
Hackade
150 g vit choklad
och smälte den på låg effekt i micron och blandade ned den i ostsmeten.
Rörde ner rabarberkompotten lite slarvigt i smeten och hällde allt den i det förgräddade pajskalet.
Gräddade cheesecaken i mitten av ugnen i cirka 1 timme. Låt den gärna stå kvar i eftervärmen tills ugnen har svalnat. Kyl cheesecaken och servera kall. Smaskens!

söndag 12 juni 2016

Värsta presenten ända från Tyskland

Idag är det min dag o titta vad jag fick
En gigantisk Toblerone inhandlad i Tyskland, det ni!
Dessutom lite kartböcker o ett insektshotell liksom margueritter från Sofiero.
Den här blombuketten med favoritfärgerna fick jag som lök på laxen

fredag 10 juni 2016

Skratta för bättre korttidsminne m mkt m

Nu kommer en artikel publicerad i april 2014, Techtimes.com men det känns som något som dr Madan Kataria berättade redan i november 2001 när jag var hos honom. Så här skriver Anne Francis:
"Skratt förbättrar hjärnans arbete och är bra för korttidsminnet.
En ny studie visar att skratt förbättrar korttidsminnet hos äldre vuxna, den kopplar samman skratt med försenande och t o m motverkande av kognitiv tillbakagång och demens. [Genomgående mina kursiveringar.]
En forskargrupp från Loma Linda University i Kalifornien utförde en studie på 20 friska och normala äldre vuxna och fann att de som såg a 20-minuter lång rolig video utan distraktioner [vilket f ö  också är den kortaste tid dr Kataria ansåg är en bör skratta var dag] fick bättre resultat på tester för korttidsminnet än de som bara suttit lugnt utan att se videon. Kontrollgruppen fick salivprover analyserade i sökande efter stresshormonet kortisol. Forskningen visade att de som skrattat i 20 minuter sänkt blodtrycket och sänkt nivån av kortisol, vilket innebar lägre stressnivå.
Bild lånad fråTechtimes.com
 "Inlärningsförmåga och försämrat minne blir en större utmaning med åldern," säger författaren dr. Gurinder S. Bains, fil.dr. kandidat i Rehabiliterings Vetenskap. "Att skratta med vänner eller bara se 20 minuters humor på TV, som jag gör dagligen, hjälper mig att hantera dagliga stressfaktorer. Börja skratta mer var dag så kommer du att få bättre livskvalitet."
Dr. Lee Bark, en annan medförfattare till studien och docent vid universitet förklarar att skratt frisätter mer endorfin och skickar dopamin till hjärnan [något jag brukar tjata om], vilket har effekten att det känns som en belöning och behag, vilket förbättrar kroppens immunsystem [detta med...] och hjärnans vågrörelser.
Studien var väldigt liten med bara 20 deltagare så mer forskning behövs för att vara kvantitativ så att slutsatser verkligen ska kunna dras av den. Denna Studie tyder dock på att ju mindre stress personer är under ju bättre skulle deras minne bli. ---
Enligt dr. Steven Stein vid Multi-Health Systems, "Stark känslomässig intelligens kan hjälpa till att bygga upp positiva relationer med kollegor och förbättra prestationer - den ideala formeln för en framgångsrik arbetsplats. Men om stress hindrar oss och kontrollerar våra känslor, och sättet att komma överens med andra, anpassa oss till förändringar och hålla oss på  gott humör så kommer den känslomässiga intelligensen att lida. Det har faktiskt bevistas vetenskapligt att känslomässig intelligens är viktigare för att förutse en framgångsrik arbetsplats än IQ (kognitiv intelligens)."
Alltså skratta minst 20 minuter om dagen för att må bättre, få bättre immunsystem, motverka stress , förbättra korttidsminnet. Därutöver blir ditt liv roligare, du tränar buk- och ansiktsmuskulaturen och förlorar egentligen ingenting!

onsdag 8 juni 2016

Bot av tidigare obotlig hjärncancer

Ytterligare fantastiska nyheter om sjukdomar i hjärnan presenteras i Illustrerad vetenskap 5 juni, I det här fallet handlar det om ett genombrott för s k obotlig hjärncancer.
s:å här skriver de: "En ny behandling mot tumörerhjärnan har visat sig vara förvånansvärt effektiv [genomgående mina kursiveringar]. Medicin som levereras av små medhjälpare i nanostorlek [vilket är något jag även skrivit om redan i januari men då gällande bröstcancer, så det bör ju gälla även för fler delar av kroppen kan en tycka] kan bli ett stort steg mot botemedlet för hjärncancer
Bild lånad från Illustrerad vetenskap 
Forskarna [vid Medical University of South Carolina - MUSC ] trodde först att de hade räknat fel när de dök ned i studiens resultat. Men det var inget fel. Deras försök på möss visade att den här metoden eliminerade betydligt fler cancerceller än tidigare behandlingar.  
Med så kallade organiska “nanohjälpare” har forskarna kunnat leverera kemoterapi direkt till tumörer i hjärnan utan operationer och utan att behöva skära i den intilliggande vävnaden. Forskarna har testat tekniken på en av de särskilt envisa och hittills obotliga formerna av hjärncancerGlioblastoma multiforme (GBM). Patienter med GBM har bara en genomsnittlig överlevnadstid på nio till tolv månader.  
Cancer i hjärnan är svårbehandlad eftersom det både är svårt att opererahjärnan och för att medicinen är komplicerad att få fram på grund av barriären [Blod- och hjärnbarriären]hjärnans fina blodkärl. Barriären består av ett finmaskigt skikt av celler som gör att skadliga ämnen i blodomloppet inte kan tränga in i hjärnan. Men här kommer nanotekniken till sin rätt. Nanohjälparen är nämligen tillräckligt liten för att passera barriären och nå hela äggen [sic! vägen] fram till tumören där den friger medicinen.  
Min egen hjärna på datortomografibild
Otroligt nog är det tumörens egen kemi som ser till att nanohjälparen lyckas[!!!]. För när tumören växer utsöndrar den avfallsprodukter i blodet vilket gör att nanohjälparen frigör kemoterapin. Ann-Marie Broome, forskningschef på det medicinska universitet i South Carolina, USA, säger att deras försök kan leda till att möjligheten att bota hjärncancer ökas dramatiskt." Otroligt häftigt att vända fienden mot sig själv på just det här sättet, tycker jag; bravo!

söndag 5 juni 2016

Lovande Alzheimerbehandling för minnet

Mitt intresse för minnet är oerhört stort och jag skriver en hel del om det här på bloggen. Kanske eftersom jag själv fick en delvis minnesförlust [partiell amnesi] av mina hjärnblödningar. Jag hittade nyligen en underbar artikel om en behandling av Alzheimer som återskapar minnet www.sciencealert.com 18 mars. Helt fantastiskt och så häftigt! Översätter den nedan:
Bild lånad från www.sciencealert.com på den nya behandling
av Alzheimer som återskapar minnesfunktionerna
"Ny Alzheimerbehandling återställer minnesfunktionerna totalt. Av de möss som fick behandlingen fick 75 % minnesfunktionerna åter [genomgående mina kursiveringar]. Australiska forskare har kommit på en icke-invasiv [som inte sprider sig] ultraljudsteknologi som avlägsnar neurotoxisk [som är giftiga för hjärnanAmyloid-β-peptid [som f ö verkar ha upptäckts på K I i nov 2015]-plack ur hjärnan - strukturer som är ansvariga för minnesförlust och tillbakagång av kognitiva funktioner hos Alzheimer-patienter.
Om en person med Alzheimers sjukdom, som i vanliga fall beror på uppbyggnad av två sorters skador - Amyloidplack och neurofibrillära [skador på nervcellens stödjeskelett] trasselAmyloidplack sitter mellan neuronerna [nervcellerna] och slutar som tröga klungor av beta-amyloida molekyler, en kladdig slags protein som klumpar ihop sig och bildar plack.
Neurofibrillära trassel finns i hjärnans neuroner och de orsakas av felaktiga tau proteiner som klumpar ihop sig till en tjock massa som inte går att lösa upp. Det innebär små fibrer, som kallas microtubules, som blir helt intrasslade, vilket stör transporten av nödvändiga material som näringsämnen och celler till organ utmed dem, precis som när slangen till dammsugaren trasslar ihop sig.
Eftersom det inte finns något vaccin eller förhindrande behandling mot Alzheimers sjukdom, som påverkar 343 000 personer i Australien och 50 miljoner över världen, har det varit en tävling för att komma på bästa sättet att behandla det, med början hur det ska vara möjligt att avlägsna uppbyggnaden av skadliga beta-amyloid och tau proteiner ur patienternas hjärnor. Nu har ett team från Queensland Brain Institute (QBI) vid University of Queensland funnit en lovande lösning för att avlägsna detta.
modellhjärna från Orups sjukhus
Publicerat i Science Translational Medicine, beskriver forskningsgruppen tekniken som att de använder ett särskilt ultraljud som kallas fokuserat terapeutiskt ultraljud, som att stråla icke-invasiva  av ljudvågor in i hjärnvävnaden. Genom att pendla supersnabba, de ljudvågorna kan mjukt dämma upp blod-hjärn barriären, som skyddar hjärnan mot bakterier, och stimulerar hjärnans mikroglia celler till att bli aktiva. Mikroglia celler är i grund och botten celler som städar, så att de kan avlägsna de giftiga beta-amyloida klumpar som är ansvariga flör de värsta symtomen inom Alzheimers. Forskargruppen berättar om helt återställda minnesfunktioner hos 75 % av de möss de forskade på, helt utan skador på den omgivande hjärnvävnaden. De behandlade mössen visade också förbättrad förmåga gällande minnesuppgifter, en labyrint, ett försök att känna igen nya föremål och ett där de skulle minnas platser de borde undvika.
"Vi blev oerhört upphetsade av uppfinningen att behandla Alzheimers utan att använda medicingrundade behandlingsmetoder" sa Jürgen Götz, från forskargruppen i en pressrelease. "Ordet ‘breakthrough’ används ofta fel, men i det här fallet tycker jag verkligen att detta grundläggande förändrar vår förståelse för hur denna sjukdom bör behandlas och jag kan se en fantastisk framtid genom detta förhållningssätt."
Forskargruppen planerar forskning på "högre djur", som får och hoppas att försök på människor kan komma igång under 2017.   Du kan höra en intervju med forskargruppen på ABC radio här."
Detta, mina vänner, är riktigt goda nyheter för inte bara de 50 miljoner över världen som påverkas av Alzheimers nu, utan främst för alla de miljoner som slipper påverkas av det i framtiden!

torsdag 2 juni 2016

Kråkors frontallober, sorg och logik

Jag är så fascinerad av den forskning som görs på kråkfåglar bl a i Lund inom Corvid Research,  som jag också skrev om nyligen. Just den forskningsstudie jag ska berätta om nu utfördes dock vid tyska University of Tübingen av Lena Veit och Andreas Nieder redan 2013, men är dess mer fängslande (i a f för mig).
Jag brukar påpeka att det som främst skiljer oss människor från djuren är våra frontallober, där sådant som medkänsla och våra kognitiva förmågor (som minne, inlärning, uppmärksamhet, koncentration, problemlösning, simultankapacitet, språklig och orienteringsförmåga) finns och att människor som skadats där saknar just de förmågorna.
Det här med att prata om intelligens och djur är komplicerat och en fråga som tagits upp här, men bortsett från det så är denna forskning extremt spännande tycker jag.

Kråkfåglar har hjärnor som påminner så mycket om människors att vi upplever dem som oerhört intelligenta. Hela kråkfågel-familjen ses som en av de smartaste djurarterna, eftersom de är så bra på att lösa problemde har också väldigt sammansatta familjestrukturer, de slöjdar och gör egna verktyg som de använder. Just det där med verktyg ansågs länge vara något exklusivt för oss människor, men det insåg forskarna för ungefär femtio år sedan inte stämmer, när även schimpanser visade sig använda det.
En studie publicerad i juli 2013 avslöjade att en del av kråkfåglarnas hjärnor är jämförbara med vår mänskliga frontallob eller prefrontal cortex på latin och engelska.
Så i september 2015 utfördes fil.dr Kaeli Swift, som studerar miljövetenskap vid University of Washingtonen studie med avsikt att ta reda på om och i s f varför kråkfåglar är rädda för och lär sig något av döden. Just de vetenskapliga frågorna fascinerade och upptog henne under den omfattande forskning, som innehöll många uppfinningsrika och närmast morbida experiment. Hon kom fram till svaret: Kråkor samlas runt sina döda artfränder inte bara för att sörja, utan också för att försöka komma underfund om varför döden inträtt och om det kan tänkas finnas hot i området. Studien publicerades i tidskriften Animal Behaviour i november och när en läser den blir det tydligt hur vidrigt mordet på en kråkfågel uppfattas av artfränderna.
Swift undrade hur känslomässigt intelligenta kråkfåglar kan vara när det gäller komplexiteten i frågor som död. Under två års tid utfördes experiment på mer än 100 platser i staten Washington, när hon lämnade mat till häckande amerikanska kråkor. Innan kråkorna fick äta, bad hon dock 25 mänskliga volontärer, som byttes ut ofta och maskerade sig så att kråkorna inte skulle kunna se deras ansiktsuttryck, att stå nära maten. Det ständiga bytet av och maskeringen av volontärerna gjorde att kråkorna inte skulle kunna minnas hur olika människor uppträdde. Alla skulle alltså kunna uppfattas som nya möjliga hot vaje gång. Kråkor har avancerade hippocampus, där våra minnen lagras, så de kan minnas många individer och om de varit hotfulla eller ej. Om de minns ett hot kommer det att kännas igen som hotfullt. Experimenten innebar också att volontärerna ombads att hålla i en död uppstoppad fågel som kunde vara en kråka, duva eller rödstjärtad vråk, en rovfågel som dödar kråkor, eller både en sådan och en kråka. Vissa volontärer stod också där maskerade men utan fåglar, som kontrollgrupp. Ibland fick kråkorna även äta helt utan störningsmoment, som väl tur var. 
Varje gång en volontär höll en död fågel skrek kråkorna, i huvudsak för att larma om ett hot i området, något som kallades utskällning. Det som gav den ljudligaste utskällningen var förstås en kråka och en rödstjärtad vråk. Kråkor visar också mer oro för sina egna artfränder än för andra fåglar. Maskerade volontärer med en död duva gav mindre utskällning än om det var en död kråka. Om en dödad kråka sammankopplades med en maskerad volontär sågs den som ett hot i upp till sex veckor. Särskilt om det fanns en vråk i närheten, även om där inte fanns någon död kråka! Kråkfåglar lär sig alltså att undvika hot av död även utan närvarande död. Det ni!